Dessa i-landsbekymmer

Idag - en ledig dag (eftersom jag inte är helt fri från förkylningen) - ska jag ta mina tre barn till köpcentrumet Allum.

Jag vill inte ge mig av hemifrån idag. Jag vill vara hemma.
Vill inte köra bil i vinterväglag. Det brukar vara fullt av idioter på vägarna så fort det kommer snö.
Vill inte - upprepar vill inte - gå omkring på ett köpcentra med andra människor idag. Det är tydligen något slags jippo där idag enligt äldsta dottern. Jippo = folk = ont om parkeringar = min mardröm. (På allvar: jag är nervös redan nu för att det ska vara svårt att hitta parkering. Den stressen det innebär. Den stressen!)

Dessutom hörde jag mig själv lova sonen igår att vi ska äta middag på Max. Jag gillar inte Max. Deras mat är inte god. Deras köer är nästan alltid långa. Deras personal är alltid långsam.

Vore det inte för att barnen slutar tidigt pga pedagogisk eftermiddag, och för att sonen (av alla!) uttryckligen bett om att åka dit för att köpa vinterkängor så hade vi skjutit upp det ytterligare ett par veckor. För varför bryta ett vinnande koncept och börja snegla efter julklappar redan nu? Baahh.

Allum kvällen före julafton is verkligen the shit. Jag skojar inte, jag har varit där ett par år i rad (inte förra året dock, då handlade jag julklapparna i god tid, veckan innan) och jag har varit nästan ensam, varje gång! Det har varit jag och några enstaka farbröder som traskat omkring där i godan ro och lyssnat på julmusik. Riktigt mysigt faktiskt.

Så jag tar ett djupt andetag (ett av många) och laddar med kaffe. Bäst att inte glömma äta lunch idag. Och så positivt laddade tankar. Jag kan shoppa jag är inte rädd. Jag kan shoppa jag är inte rädd. Värre är det med parkeringen. Jag dör nästan lite inombords om jag inte hittar parkeringsplats och blir tvungen att åka runt runt för att hitta en ledig. Fixar inte den tävlingen mot andra bilister.  
.