Hopp om livet, på riktigt!

Shit. Jag har ätit spaghetti och köttfärssås och hela kroppen blev så lycklig! Mat! Det behövdes.

Nästa gång jag super (för ja, det kommer bli fler gånger, ingen idé att jag försöker lura någon) ska jag äta innan jag går och lägger mig. Eller rättare sagt, jag ska äta innan jag lämnar stan. Fet jävla macdonaldsmat ska jag stoppa i mig och sen massormassormassor med vatten när jag kommer hem! Undrar om jag lär mig detta nu till nästa gång?

Och nästa gång ska jag inte tvinga på magen frukost innan den hunnit vakna till liv. Det vill den inte vara med om. Inte så att det var nere och vände, men det kändes som att det var nära! Men jag la mig vid fotändan på sängen, med fönstret öppet och höll på att frysa ihjäl, och sakta men säkert gick frossan tillbaka och jag slutade kallsvettas. Sen kröp jag ner i sängen, under täcket och låg så ett tag. När jag kände att jag var sugen på rostat bröd och kaffe var det dags att gå upp.

Nu har jag alltså ätit riktig mat och börjar sakta men säkert bli ganska normal igen. Ska nog ta en Treo till för att piggna till ytterligare (få bort resten av segheten).

Erkänn, intressant inlägg!? Eh, not!