Undrar om min man misstycker

Nu finns det risk för att det blir stavfel i det här inlägget! Jag har linser i och då blir skärpan konstig. Dessutom är det mörkt och jag orkar inte tända.

Jag hittade min tränings-bra! Den låg på en liten stol i tvättstugan under ett berg av röda julgardiner och en grön jacka. Julgardinerna hittade jag i en låda när vi röjde i garaget i söndags. Sunday bloody sunday. Och vi är inte klara i garaget. *Förtränger*

Jag gav mig ut och sprang, gav mig ut för hårt, det var kallt och jag fick ont i knät. Och blev sur. Det var inte det minsta roligt eller skönt idag att springa. Usch. Dessutom var det mörkt - jag saknar ljuset! Verkligen jättesaknar! Och nu ska det vara så här mörkt varje kväll... Hur ska jag stå ut? Får leva för de ljusa helgerna. Ännu mer än förut.

Nu sitter jag i soffan och äter rester av en pizza från i söndags. Hemmagjorda är väl inte lika onyttiga som bortagjorda? Tror inte det. God som fan är den i alla fall! Och apelsinjuice till! (Cidern var slut)

Undrar om min man misstycker om jag låter bli att duscha innan jag går och lägger mig? Jag kan ta på mig en heltäckande pyjamas och lägga en handduk på kudden. Maken får ändå inte ligga nära när jag är så här trött (det är liksom ingen idé att han ens försöker). Jag orkar bara inte duscha. Orkar inte sminka av mig eller borsta tänderna heller. Frågan är om jag orkar ta av mig träningskläderna ensengång?

För trött är jag. Så in i norden/bänken/helvete trött! Sömnigt trött. Trött trött. På gränsen till att börja gråta-trött. På riktigt. Jag är gråtmild just nu. Och sur och arg. Men på jobbet idag var jag flamsig. Härligt skrattigt flamsig. Synd att jag behövde lägga band på mig. Men det känns så konstigt att gå och gapskratta för mig själv, när ingen är i nära närhet, utan bara kanske iakttar på håll. Man kan uppfattas som ... Ja, tänk själva!

Som när man sitter på bussen och kommer på något roligt! Eller när man ser någon snubbla till eller trampa snett på gatan framför en. Eller som när det blåste storm i våras och en tjej fick sitt paraply förstört! Då skrattade jag högt! Fast inte lika högt som den där gången i en idrottshall på Lidingö. När jag vaknade av att jag gapskrattade så det ekade i hallen. Tänk alla som skulle springa Lidingöloppet dagen efter. Stackars dem. Och stackars mig som skämdes ihjä!

Ok. Jag ska nog sluta här. Risk finns att jag helt går igång och spårar ur och börjar berätta pinsamma anekdoter ur mitt liv.

Nu kommer min man hem, skit också, då kan jag inte krypa ner i sängen med träningskläderna, utan att han märker det.

Masar mig motvilligt till duschen.... zzz ZZZ zzz