Shit vilken härlig dag!

.
Om man bortser från morgonen. Jag förvandlades till ett rytande monster - mitt ute på gatan hemma! Smidigt. Om grannarna hörde mig.... då tänker de "stackars barn. S t a c k a r s de barnen." Men vaddådå? Om jag blir stressad och arg... tro fan att jag BLIR ARG. Och då hörs det. Tyvärr.

När ungjävlarna inte går upp ur sängen när jag säger att det verkligen är dags!!! Och sen sölar omkring och hellre tjafsar med varandra än att göra vad de ska. Tjata tjata tjata är vad jag gör hela morgonen - samtidigt som jag själv ska klä mig, äta och sminka mig någotsånär anständig.

Springer som fyra tokar nerför gatan och genom skogen, för att sen komma till busshållplatsen med skyhög puls, röda kinder och flåsande som små (och en stor) blåsbälg. Snabbt tänka positiva och glada tankar och komma ner i varv och krama och pussa barnen hejdå. Och kunna önska dem en bra dag utan att skälla fram det!

Det gick bra till slut! Mina tre gulliga älsklingar, som faktiskt skyndar sig allt vad de orkar (när de väl inser att det är allvar) för att mamma ska hinna med bussen, och de själva komma till skolan i tid.

Nu, en kopp kaffe senare, njuter jag av känslan att det redan är torsdag - och att det kommer att bli en härlig dag!
.