Snart är det slut

Av någon anledning blir jag alltid tungsint på nyårsafton. Tolvslaget är värst. Nedräkningen, de sista tio sekunderna … och sen skålandet för det nya året, fyrverkerier och raketer. Det är så stort! Och nästan hisnande just då.

2014 minns jag som ett bra år. Jag hade det på känn redan hösten 2013 att det skulle bli ett bra år. Jag fick rätt.

För mig är 2014 året då jag reste som aldrig förr. En långhelg i London, en helg i Rom, några varma sommardagar i London och slutligen en dryg vecka i norra Italien. Helt underbart!

2014 är också året då jag nästan blev klar med ett av mina manus. Jag trillade på målsnöret när jag sent på julaftons kväll klämde ett finger och fick åka till akuten

Så dumt egentligen. Jag skulle tömma ur vattnet ur en stor kruka för att den inte skulle frysa sönder … lutar den åt sidan för att komma åt innerkrukan, eller bara försöka hälla av vattnet. Insåg snart att jag inte orkar hålla emot och alternativet ett lägga krukan ner var inte tal om - jag skulle tappa den och den skulle gå sönder. Så jag vickar tillbaka den till utgångsläget, det är bara det att den är tung och jag hann inte få bort mitt finger. Det lät kras om mitt finger.

Jag dog lite.

Gick bort till växthuset och försökte förtränga vad som hade hänt genom att hacka lite hål på isen i den till brädden fyllda vattentunnan. Ville inte att den skulle spricka sönder. Fingret dunkade och pulserade men tack vare adrenalinet kände jag inte så mycket. Mest panik och skräck. Vad skulle möta mig när jag drog av mig handsken? Köttslamsor och benflisor?

Ville inte ta av handsken. Men var tvungen, höll på att svullna upp rejält. Drog av den försiktigt. Stålsatte mig. Fingret var helt. Men såg konstigt ut. Platt och svullet på samma gång.

Såg direkt att jag behövde röntga. Och med det krasande ljudet i öronen …

På akuten tog det 40 minuter allt som allt. 4:- i p-avgift. Och ingen fraktur! Bara mjukdelarna som skadats. Så oändligt skönt!

Lite trist att jag inte hinner bli klar på denna sidan året, men hey! Det blir väl en bra start på 2015 istället. Min första bok kommer snart att vara tryckt! Och egenutgiven. Hurra!

Oups!

Tur att jag redigerar en sista gång. Här saknas ju ett kapitel!

Maj gadd.

Sista redigeringsvändan nu

Blir man någonsin helt nöjd med sin text? Tillräckligt, kanske, men det finns hela tiden något att ändra på.

Mitt klämda finger

Det är stelt, svullet och känns som att jag förfrusit det.

Till utseendet påminner det om ett dött finger som legat i vatten länge och som nu flutit upp till ytan.

Och så är det i stort sätt helt oanvändbart.

Ett finger blått

Klämt mig rätt rejält. Återkommer när skrivförmågan återkommit.

Färdig!

64003 ord. Knappt 30000 mindre än jag tänkt mig. Men saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig.

Jag är klar! Känslan av lättnad är så stor att jag är helt matt! Lättnad, förvåning (!), stolthet och glädje. Och en stor trötthet i både själen och kroppen. En skön trötthet som kommer efter ansträngning.

Det har varit jobbigt. Jättejobbigt. Och roligt, förstås.

I morgon skrivs den ut på papper för ska bli korrläst. Det ska jag inte göra själv. Vågar inte öppna manuset nu av rädsla för att jag ska börja pilla och ändra. Orkar inte.

Efter korrläsning ska den mailas till något företag som kan trycka den. Nej, det blir inget förlag. Eller så kanske jag mailar iväg det till en handfull förlag, bara för att. Fast högst troligt gör jag det inte. Faktiskt.

Därefter går det bra att beställa ett ex! Jag har ingen aning om vad priset kommer bli men jag återkommer om det.

Jösses. Jag är färdig. Klar! Hurra! Äntligen!

Början på slutet, blablabla

Manuset är nere på 60' ord nu. Knappt.

Och jag har inte många kapitel kvar att redigera. Kanske försvinner ännu mer? Kanske ska lite skrivas till.

Men det är bara att inse att den här storyn blir betydligt kortare än vad jag hade tänkt mig. Från allra första början var det 90' ord jag siktade på. Och jag landade på strax under 90'. Men det var två och ett halvt år sen! Efter det har ännu ett manus skrivits, redigerats och lagts till handlingarna. Eller i malpåse om man så vill.

I början av september påbörjade jag manus 3 (om- och nyskrivning av manus 1). Grundstommen fanns. Karaktärerna och intrigerna var klara.

Snart är jag klar med den. Men jag fuskar lite; den kommer inte att få vila och sedan redigeras. Jag har ingen lust. Den blir en färdig bok i dess nuvarande skick. (Jag var ganska noga när jag skrev den, försökte att hålla mig stram och inte sväva ut en massa. Och jag har redigerat och fått den testläst ett par gånger. Inte hela dock.)

Snart ska jag trycka upp den själv, i så många ex som den blir beställd. Plus några till. Sen ska jag börja på nästa projekt. Troligtvis redigera manus 2. Har en del idéer till ändringar. Efter att den är klar blir det kanske en uppföljare till min första bok (aka manus 1, aka manus 3). Rörigt? Solklart!

Slutet är nära

På mitt manus alltså. Det jag började på i början av september. Det som egentligen är en nyskrivning av mitt första manus.

Knappt fyra månader har det tagit. Och ja, jag vet att det bör vila en längre tid, men se det har jag inte tid (lust) med! Jag vill bli klar med det nu. Ska återuppta redigeringen av manus 2 som ligger och vilar nu. I snart fyra månader har det vilat.

Känslan är så himla skön. Och stressande. Och overklig. Men mest av allt känner jag lättnad. Och lite stolthet. Även om den är långt ifrån en bestseller.

Äntligen ledig!

Efter fyra dagars arbete är jag nu äntligen ledig! (Såvida de inte behöver någon på fritids … då hör de av sig lite senare, men å andra sidan börjar jag senare och hinner leva lite på förmiddagen.) (Med leva menar jag skriva, tvätta, andas.)

Igår var jag på en föreläsning om Detox. Och jag funderar fortfarande … har inte bestämt mig än om jag ska hoppa på det eller inte. Jag vill, men också inte. Det här med att foga mig, göra något som förväntas av mig, typ följa instruktioner och recept … nja. Nä. Vill bestämma själv.

Men samtidigt … jag är nyfiken och sugen. Jag vill ha den där goa känslan av nystart som ska infinna sig efter två veckors detox. Jag vill känna känslan av att kroppen är renad.

Men. Och det är ett stort men: Jag är inte beredd att sluta med kaffe. Den där goa stunden som jag har med första koppen kaffe på morgonen. Som nu, framför datorn. Sociala medier eller mitt manus.

Dessutom är jag inte redo för huvudvärken som kan komma med ett kaffestopp.

Om jag bestämmer mig för att detoxa får jag successivt dra ner på kaffemängden. Är redan nere på två koppar, eller muggar (= 4 koppar enligt kaffebryggaren) och kan dra ner ännu lite till. Ska börja antingen den första eller andra januari. Beroende på hur nyårsafton blir. Dottern ska på fest och jag funderar på att hålla mig nykter för att kunna hämta henne. Om inte maken propsar på att hålla sig nykter, då kan jag offra mig och dricka vin .. he he.

Ska fundera ett par dagar. Jag kan planera mitt kaffestopp redan nu och dra ner mängden till en mugg om dagen och så småningom en halv mugg, för att så småningom klara ett helt stopp.

Men vad händer om jag inte vill börja dricka kaffe igen?

Snart är det helg

Den här veckan har jag hittills jobbat heltid. Pust! Är inte van vid det. Men det är roligt. Jag trivs verkligen.

I morgon blir det sent pass med stängning och larmning. Första gången. Spännande.

Direkt efter jobbet ska jag på ett föredrag om detox. Något jag varit nyfiken på i flera år. Något som jag verkligen behöver, tror jag.

På fredag hoppas jag att jag är ledig, då ska jag redigera.

Hejdå tisdag

Hemsk dag. Ge mig onsdag, tack.

Mäh, åh, gah

Jag redigerar just nu. Snart är jag klar. Tror jag. Åtminstone känns det så. Och jag har bestämt mig för att snart vara klar. Är färdig nu.

Vill bli klar för att påbörja redigering av manus 2, som jag tröttnade på i somras. Som jag var nära att helt överge när det slog mig att manuset behöver vila.

På lite drygt tre månader har jag skrivit, och börjat redigera, manus 3. Jag vet att det borde vila också, men det har liksom inte hunnits med. Dessutom har de första kapitlen hunnit vila medan jag skrev klart, och nu vilar de sista kapitlen medan jag redigerar från början.

Fort och fel.

Hur som helst. Det jag skulle komma till i det här inlägget var, är:

Jag har kört fast. Jag har fram tills nu skrivit vartannat kapitel om K (huvudkaraktär 1) och vartannat om M (huvudkaraktär 2). Nu har jag kommit fram till att jag mitt i storyn kommer ha två kapitel i följd som handlar om K.

Antingen får det bli så eller så får jag ha ett blaha-kapitel med M. För att försöka hitta på något vettigt går inte. Och ändra i ordningen går inte heller. Då stämmer det inte tidsmässigt.

Det retar mig att det plötsligt kommer två kapitel med K. Min pedantiska ådra sparkar bakut. Men det är okej. Inget farligt kommer att hända. Ingen tar skada. (Kör lite KBT med mig själv här.)

I värsta fall får det bli ett nödkapitel. (Och precis i skrivande stund kom jag på en idé som jag kanske kan använda.)

Fredag och huvudvärk igen

Vaknar med dov huvudvärk idag igen. Och ena näsborren lite tilltäppt. Kan det vara resultatet av onsdagens lunch? Den goda torsken med cornflakestäcke, som precis innan vi skulle äta blev nyst på av en genomförkyld unge. Orutinerat av mig att inte skydda maten och min tallrik med mjölkpaket och vattenkanna. Jag visste ju att ungen var jätteförkyld.

Att inte äta var inget alternativ. Jag var alldeles för hungrig för det och maten på kyrkans förskola är så fantastiskt god och vällagad! Undrar vad kommunens kockar får för instruktioner och recept? Deras mat är inte i närheten, tyvärr.

Idag ska jag jobba på fritids igen. Mitt favoritställe tror jag, trots att jag inte får lagad lunch. Men att få spela innebandy med 7-åringar! Att få spela fotbollsspel (sådant som Chandler och Joey i Vänner spelade)! Det är hur kul som helst. Jag suger på fotbollsspelet kan jag meddela. Men är rätt grym på innebandy.

Det absolut bästa med fritids är de sköna arbetstiderna. Börjar 12 och slutar 15:30, i alla fall idag. Det blir inte mycket pengar i lönekuvertet, men pengar är faktiskt inte allt. Särskilt inte nu när jag fick skatteåterbäring igår. Läs inlägg [här].

I eftermiddag, en halvtimme efter jag slutat, ska jag träna. Ska bli skönt. Måtte huvudvärken gett sig av innan dess. Ikväll ska barnen och jag se på Frost.

Det här med verifieringskod och bevisa sig inte vara robot

Det går utmärkt att skriva en kommentar utan att fylla i siffrorna.

Nu ska jag återgå till Nobelmiddagen!

Nu behöver jag er hjälp

Får ni fylla i ordverifiering när ni skriver en kommentar i min blogg? Det får jag göra när jag svarar på kommentarer. I min egen blogg!

Kollade inställningarna precis och där är Nej ifyllt på frågan om jag vill ha ordverifiering.

Tack på förhand!

Åh ...

Det är alltid hemskt när något händer, men när det sker bara några veckor innan jul - glädjens högtid - då blir det extra sorgligt. Som bussolyckan häromdagen. De skulle på julmarknad. Istället kör bussen av vägen.

Mina tankar går just nu till en kompis som har det väldigt jobbigt. En person som absolut inte behövde mer olycka och sorg i sitt liv.

Och ja, jag har hört av mig direkt till henne också. Hon vet att jag tänker på henne. Behövde bara skriva av mig.

Ibland önskar jag att jag vore religiös och troende. Då skulle jag be för henne nu. Men jag får nöja mig med att innerligt hoppas att allt går bra.

Jävla orättvisa värld.

Eh, okej. Jag är ingen robot!

Fick precis fylla i sådan där förhatlig kod för att bevisa att jag inte är en robot när jag skriver en kommentar. I min egen blogg!

Visserligen bara tre siffror, som alla syntes ganska bra. Men ändå, i min egen blogg liksom?!

För något år sen hatade jag de här verifieringskoderna mer än allt i bloggvärlden. Det hände ofta att jag struntade i att kommentera enbart på grund av dem. Men de senare är lättare. De med bara tre siffror.

Idag har jag målat julkort och fått feedback av en testläsare. (Som fått läsa första 18 kapitlen.) Hon gillade den. Det känns bra.

Mindre bra känns det att jag kört ihop mig på kapitel 33 … flera kapitel har plockats bort, pga dåliga och onödigt tråkiga. De bestod av blablablabla.

Nitton respektive arton

Idag för nitton år sen blev vi ett par, maken och jag. Vi hade varit vänner ett tag, jobbarkompisar - på ett helt suveränt företag - och varit ute på många after works under hösten.

Jag visste ganska tidigt att han skulle bli min. Han hade flickvän och de bodde ihop och hon var ibland med och drack vin på fredagskvällarna. (På den tiden var det bara alkisar, typ, som drack alkohol på andra dagar än fredag och lördag.)

Trots att han var upptagen visste jag att han skulle bli min. Jag visste inte hur och jag visste inte när, visste bara att.

Och som en kollega sa: Flickvänner är till för att brädas.

Så just den här kvällen, den åttonde december, då hände det! Vi höll hand, vi kramades, vi kysstes. Vi bara visste att det skulle vara vi!

Strax efter det flyttade han in hos mig. Jag bodde närmre jobbet och han bodde i Gärdsås på en adress där det skett ett mord bara något år tidigare, inte långt från Bergsjön. Och detta var långt innan skjutningar blev vardagsmat i Göteborg och jag var livrädd när jag var där på besök. Nu i efterhand förstår jag hur vackert och naturskönt det är i de kvarteren … för att inte tala om utsikten.

Hur som helst. Efter ca ett halvår sa han upp sin lägenhet. Alla hans möbler och tv och stereo fanns redan i min lägenhet så det var bara onödigt att betala hyra för en lägenhet som inte användes.

Fyra, fem månader efter att vi blev tillsammans bestämde vi oss för att förlova oss på årsdagen. Och det gjorde vi!

Julklappshetsen har börjat

Jag ska köpa julklappar till sex barn, tre eller fyra vuxna och en till ett julkalas. Idag har jag fixat färdigt till tre barn, två vuxna och julkalaset. Dessutom är klapparna till två barn och en vuxen nästan halvklara.

Det känns ganska bra. Eller rättare sagt väldigt bra!

Men herregud vad folk det var. Parkeringen var full. Jag hade tur att få en ruta ganska nära entrén, när bilen som stod skulle köra.

Skönt att slippa vända om och åka hem igen. Jo, det har hänt. (Jag är inte den coola typen som klarar av att vänta på att någon ska komma sig in i sin bil, backa ut och köra undan så att jag kan ta platsen. Men idag hände det. Jag kanske håller på att bli mogen?

Andra advent

Och det regnar och blåser. Igår kväll var det frost och allt glittrade där ute. Idag blir man ledsen när regnet smattrar mot rutan. Det är inte ens mysigt att tända ljus. Regn i december är så fel. Det ska vara snö. Frost, tjäle i marken och ett vitt lager snö.

Idag ska jag och mina tjejer åka och handla julklappar.

Pepparkaksbak

Årets pepparkaksbak gick av stapeln idag. För sista gången i mina föräldrars kök. Nästa år bor de i lägenhet.

Inte en enda av plåtarna blev brända den här gången, vilket är första gången, tror jag. Det brukar alltid bli minst en plåt med kolsvarta kakor. Och så brukar brandlarmet gå igång.

Dessutom åt jag ovanligt lite pepparkaksdeg, trots att den kanske var godare än någonsin. (Himla tur - eller otur - att jag fick med mig en bit hem …)

En sen lunch/tidig middag intogs på MacDonalds. Väldigt näringsriktigt och hälsosamt …

Nu ska jag redigera och äta blodgrape.

Sent pass idag

Älskar att börja halv ett, det ger mig lååång frukost och ett bra redigeringspass. Mindre roligt att sluta halv sex, men det känns helt okej när det är fredag. Innan jag cyklar hem måste jag trängas en stund på Ica, men sen är det helg!

Idag är det fredag och då brukar det vara fredagsmys på fritids. Det betyder något extra gott till mellanmålet. Inte fel. Fritids är trevligt. Stora barn, ingen passning utan bara skönt eftermiddagshäng med pyssel, samtal och … fredagsmys!

Ett heat tips vid redigering:

Läs igenom hela kapitlet innan du börjar redigera. Risk finns annars att du skriver in något som verkar bra - och sen upptäcka att det redan finns med, några rader längre ner.

Kaka på kaka är sällan bra. Definitivt inte i en roman.

Extraval eller extra val?

Nej, jag ska inte bli politisk. Jag bara undrar varför det står extra val överallt, när det heter extraval? I alla fall är det vad det låter som. Extraval.

Jag ogillar särskrivningar. Ibland särskriver jag själv, oftast om jag vill betona ett ord på ett särskrivet sätt, eller av misstag. Har märkt att jag särskriver vissa ord av bara farten. Och då tittar jag mig omkring - var det någon som såg? Sen rättar jag till, snabbt som bara den.

Nu ska den här trötta varelsen duscha och sedan sova. Fick en usel start på dagen i morse. Barnen har varit mer än sjövilda på jobbet - jag fick tyvärr bli jättearg! Och så matlagningen nu på kvällen torrkokt ris och tråkiga kycklingklubbor … och pumpafröpåsen som var full med larver, "spindelväv" och flygfän. Fy satan. Blir till att sanera i lådorna i morgon.

Godmorgon!

Ingen förkylning! Hurra! Men en skjorta som är nästan tio år gammal ...
Tända ljus, kaffe och tidigt arbetspass. Hej onsdag!

Näe

Nu känns det som att kroppen inte orkar stå emot förkylningen längre. Huvudet värker, näsan värker och hela kroppen känns matt och seg.

Jag har hållit mig frisk hela hösten, ovanligt för att vara mig! Med tanke på vilka bacillangrepp jag utsätts för varje vecka.

Sonen är förkyld och äldsta dottern har varit förkyld länge. Jaja. Måtte jag orka hålla mig på benen under morgondagen bara. Jag börjar redan halv åtta och måste vara på plats då.

Bäst att jag snart går och lägger mig. Äta först bara.

zzzZZZzzz

Vissa dagar alltså!

Åh. Solen skiner, det är inte långt kvar till jul. Jag får skatteåterbäring snart (och försöker att inte tänka på att maken samtidigt ska betala restskatt). I ugnen gräddas ett bröd som är ett experiment rakt igenom (hoppas det blir bra!) och om två timmar ska jag jobba.

Tre timmars jobb blir det idag. Lagom. Och på fritids dessutom, så värst mycket jobb blir det inte. Mest häng med goa ungar!

Jag som var tvungen att ta mig ner till jobbet idag eller senast i morgon för att lämna tidrapport.

Bäst jag lägger fram rapporten så jag inte cyklar iväg utan den. Vore rätt typiskt.

Hej vinter!

December är här och vi har några minusgrader. Isen har lagt sig på vattentunnan vid växthuset och jag måste komma ihåg att tömma den. Helst innan den spricker.

Idag verkar det som att jag är ledig. Men jag kan inte ropa hej än … fritids kan behöva personal och i så fall börjar jag inte förrän vid halv ett. (Hinner skriva en del på förmiddagen då, vilket är himla bra.)

Igår åkte julgardinerna upp. Skrynkliga julgardiner i smutsiga fönster rimmar bra med mitt miljötänk - inte stryka något och inte använda massa rengöringsprodukter i onödan.

I'm in chock

Jag har haft sovmorgon idag. Vaknade klockan tio!!!

Först var jag vaken vid sju, gick på toa, drack vatten. Sedan la jag mig igen. Och somnade! När jag la mig igår lekte jag med tanken att ställa klockan. Men struntade i det - jag vaknar ALLTID vid halvåtta, åtta, och allra senast halv nio (i undantagsfall).


Kvart över elva ska jag gå och köra ett benpass. Trevligt med frukosten lurandes i halsen …

Jobbar hela veckan

Plötsligt blev jag nästan heltidsarbetande igen. Fast det är bara idag som är riktigt lång. Resten av veckan har varit och kommer bli lite kortare dagar.

Idag har jag sjungit på arbetstid, pärlat några armband, sovvilat och ätit lagad lunch (lax med fetaosttäcke och kokt potatis - jättegott!). Dessutom har jag varit ute i två omgångar. Också det på arbetstid. Och så fick jag fruktsallad till mellanmål.

Med de arbetsuppgifterna kan man ta några konflikter och nerkissade kläder lite bättre. (När barngruppen är helt full är det inte lika roligt, men när några barn är lediga och sjuka och gruppen är hanterbar är det ett himla trevligt jobb!)

Skrivandet blir lidande men det gör inget. Lönekontot blir desto gladare. Och jag mår bra av en bra balans i livet. Och undermedvetet pågår en del av skrivprocessen även när jag håller på med annat.

I morgon jobbar jag halv nio till halv två. Lagom lång dag! Sedan är det snart fredag och då ska jag ha kjol på arbetet. (Något de kört med i många år, kjol eller klänning på fredagar. Frivilligt förstås.)

Goood mooorgooon!

Sovit ganska oroligt i natt, drömt mycket och stressigt. Var änna helt slut när jag vaknade tio över åtta.

Kramade om barnen innan de gick till skolan och maken innan han åkte iväg. Nu sitter jag i soffan med datorn och kaffe. Ska göra en ändring i manuset.

Det var det första jag tänkte på när jag vaknade - att ändra en detalj i ett specifikt kapitel. Vilken färg kaklet har. Ska vänta med att "inreda" köket tills efter en av testläsarna sagt sitt.

Annat som händer idag: jag ska duscha och jobba (hela tre timmar!).

Saker att fundera på innan kl 16: vad ska jag handla och laga till middag ikväll?

Ibland är det bra att vara olydig

Jag hade tänkt låta texten vila lite. Åtminstone tills jag fått tillbaka synpunkter och åsikter från mina testläsare. De har visserligen inte fått texten ännu, men ändå. Motvilligt tänkte jag låta texten vila. Som den bör, enligt alla proffs.

Men så kom jag på att jag ju faktiskt inte var helt färdig. Bara för att jag upptäckte att jag hade ett slut betydde inte det att alla kapitel var skrivna. Det saknades några. Inte heller var person- och miljöbeskrivningarna tillräckliga. Det kan visserligen fixas vid senare redigering, men vissa saker ville jag förbättra redan nu.

För att göra en lång historia kort: jag har börjat redigera lite. Vare sig jag ville det eller ej.

Fast ska jag vara helt ärlig är det nog det jag velat hela tiden. Dels vill jag göra texten lite bättre innan någon får läsa den, dels är jag för otålig för att låta det vänta.


Och det känns bra! Texten känns - så här långt - bättre än vad jag vågade hoppas på! Hurra! Jippi!  
Men jag reserverar mig: jag kanske har en ovanligt bra dag just idag.

Jaha, och nu?

Jag är ju färdig nu. Fast det ska skrivas in ett par kapitel först.

Ska texten vila eller ska jag göra vissa ändringar redan nu?

Ska jag "nöja" mig med testläsare eller ska jag investera i en lektör också?

Om jag bestämmer mig för lektör, kan jag anlita en sådan redan nu, eller måste texten bli bättre först?

JAG ÄR FÄRDIG! KLAR!

Känslan! Lättnad, glädje, stolthet.

Visst, det är en del att fixa till. Onödigheter ska bort, förklaringar måste nog till, kött på benen såsom miljö- och personbeskrivningar ska läggas till i det flesta kapitel.

Det känns så bra! I alla fall när jag bara fokuserar på det bra och glömmer bort att lyssna på Jante. Just nu vill jag inte tänka på att storyn kanske är banal och tråkig. Just nu fokuserar jag på att jag skrivit klart ett manus och att redigeringen inte känns allt för betungande. Hurra för det! Hurra för mig!

Jag ser ljuset i tunneln!

Till slut fick jag ordning på samtliga kapitel. Nu finns alla, i rätt följd, i ett och samma dokument.
Krångligt blev det, men ibland gillar jag krångligt, helst om det blir bra.

Eftersom min lilla söta MacBook Air verkar sjunga på sista versen (har en rätt så gammal, ärvd liten sak) med diverse ljud och konstigheter känns det bäst att ha ett par kopior av manuset. För säkerhets skull. Om datorn bestämmer sig för att dö. Det händer även att dokument går sönder. Vilken fasa det är!

När jag läste mina två sistakapitel igår insåg jag att den skulle kunna sluta precis där och så! Tanken nästan svindlar!

Visst, det krävs lite fler kapitel - dels för att jag har vissa saker som behöver utvecklas, dels för att 65500 ord är en lite väl kort roman. Dessutom ska en del miljö- och personbeskrivningar läggas till. Och så kommer en hel del onödigt att behövas plockas bort.

Men ändå! Snart färdigt! (Med ett första utkast, vill säga.)

Jag vilar i get just nu. Struntar i att tänka på hur kass och intetsägande storyn förmodligen är. Jag är fortfarande bara i början av min "karriär". Ingen, eller i alla fall få, föds väl till fullblodsförfattare?

Nu vill jag slita av mig mitt hår

Och inte bara håret utan hela jäkla skallen! Med hals och bröstkorg och hela rubbet!

Gaaaaaah!

Idén med att skriva varje kapitel i eget dokument är jättebra - jag har mer ordning och reda på kapitlen och jag frestas inte att gå tillbaka i texten för att "kolla" något (som sedan resulterar i nyskrivna meningar som tenderar att göra att allt till slut blir rörigt!) (Ja, jag talar av erfarenhet.)

Problemet är bara att det BLIR FEL när jag ska infoga alla kapitel i ett och samma dokument. Helst eftersom jag har två huvudkaraktärer - två mappar - två av alla kapitel.

*fula ord*

Idag har jag förutom skrivit två kapitel försökt foga samman alla kapitel i ett nytt dokument. Därefter har jag kollat hur många ord samtliga kapitel består av (finns en käck ruta längst ner i varje worddokument som talar om siffran, jag behöver alltså inte räkna själv!) och sen lagt samman alla.

Det diffar ganska rejält. Antingen har jag gjort fel när jag infogade till dokumentet och infogat något kapitel två gånger eller så har jag noterat och räknat fel när jag gått igenom alla dokument.

Alltså, jag vet inte vart jag ska ta vägen! Hade jag varit ensam hemma hade jag skrikit något fult och hemskt. Nu får jag nöja mig med att säga "så dumt, så himla himla dumt." Så förbannat jobbigt.

Och nu måste jag laga mat också.

Vad är det för fel på mig??

Blir så trött …

Skrivandet går segt. Jätteseeegt. Faktiskt så segt att jag funderar på att lägga ner, och börja på nytt. Nu börjar jag fundera på olika saker:

1) Jag har svårt att knyta ihop säcken och få till ett avslut för att: a) jag är kass eller b) jag är livrädd för att bli klar.

2) Jag har insett att jag skriver i fel genre. (Det kan vara ett svepskäl. Se punkt 1.)

3) Jag gillar att starta upp projekt men suger på att avsluta dem. (Se punkt 1.)

4) Jag är i en svacka.

Tränat

Jag pausade det sega skrivandet och gav mig ut på en löprunda. I dagsljus. Frisk luft och motion var vad både hjärna och hjärta behövde. Så himla skönt! Så himla tråkigt medan jag sprang, men gud så nöjd jag kände mig efteråt. Och gör fortfarande!

Nu har jag ätit lite och ska ta en dusch. Sen kanske jag fortsätter skriva eller så tar jag nya friska tag i morgon. Har faktiskt skrivit lite drygt ett kapitel idag. Inte illa. Med tanke på hur segt det gick ...

Skrivar-ält

Det här skrivandet alltså … Väldigt roligt men samtidigt jobbigt.

Hur vet jag att det blir bra? Vem avgör om det blir bra? Jag? Läsaren? Förläggare?

(I mitt huvud är det här inlägget väldigt mycket längre, men något händer så fort jag ska få tankarna i skrift.)

Äh. Jag fortsätter skriva. Allt får lösa sig i efterhand.

Skrivonsdag

I natt har jag sovit riktigt gott. Drömt EN dröm, som gått i EN riktning - inte flera drömmar som spretar åt massa olika håll där jag måste hänga med i alla riktningar samtidigt. Hoppas att den jobbiga perioden är över.

Ändå var jag trött trött trött när jag vaknade. I hemlighet jätteglad att jag inte behöver jobba.

Skrivandet känns sådär … igår gick det segt … Idag ska jag ta nya tag. Men självförtroendet … hur gör man med det? Antar att svaret är: bara fortsätt skriva. Skicka till lektör (eller ett gäng testläsare). Gör därefter ändringar.

Tjejhelg!

I fredags eftermiddag åkte vi iväg, tolv tjejer till hemligt mål. Det visade sig vara Kyrkesund på Tjörn. Ett hus med tolv bäddar och havsutsikt; inomhuspool och bastu. Dessvärre funkade inte bastun, men det gjorde inte så mycket - vi hängde i loungen vid poolen och SPA-ade. Jättemysigt! En riktigt härlig måbrahelg med promenad och trevliga samtal. Och så massor av bra musik från från ungdomstid.

Fredag och tjejhelg!

Tjohoo!

Tack och lov att jag packade igår! Idag ska jag nämligen jobba. Visserligen bara tre och en halv timmar, men ändå. Slutar halv fyra och vi ska åka klockan fem. Kan bli stressigt med allt det där sista som ska packas och fixas. Och så ska jag hinna äta.

Vad roligt det ska bli att åka iväg! Längtar!

Wohooo! (Resfeber)

I morgon eftermiddag åker vi iväg på vår årliga tjejhelg! I år är vi samtliga tolv tjejer som ska med. Ska bli så himla kul. Vi har känt varandra sen vi var åtta-nio-tio år. En av tjejerna är min syster. Två av tjejerna har jag lekt med sedan väldigt tidiga år eftersom vi bodde nära.


I år ska vi inte bo på hotell i någon stad. Något jag är ganska glad över, även om jag älskar hotellfrukostar ... Rätt skönt att slippa gå på högljudd, skränig lokal.

Vi ska ha myskläder och vardagskläder med oss "den lilla svarta kommer inte behövas i år"- I love myskläder.
Vi kommer vara ute en del - prataprataprata, skrattaskrattaskratta!
Löparkläder, valfritt - måtte jag inte bli förkyld nu! Vill träna ju!
Vi ska ha badkläder med oss - hoppas på badtunna. Hoppashoppashoppas! Eller möjligtvis bastu och bad i hav eller sjö. (Eller riktigt SPA!)
Vi har fått lämna in våra fem favoritlåtar från förr - kommer nog bli en hel del nostalgi! Och kanske lite fuldans (gubevaremig).

Har en känsla av att jag måste göra många knipövningar nu. För vi kommer att fnissa och skratta massor den här helgen. Som alltid när vi ses och pratar gamla (galna) minnen och upplevelser.

Längtar!

Nja, jo kanske

Idag har jag skrivit en hel del. Fast mest har jag bloggat. Inte här, utan på annat ställe och som en av mina romankaraktärer … vet inte om det är bra eller inte.

Det känns bra att "skriva av mig" i den bloggen, sådant som jag vill få ur mig men som kanske inte är så kul att läsa i en bok.

Fördelen är att jag kan använda den när jag vill pröva olika saker som jag inte vet om det ska vara med eller inte.

Nackdelen är väl att jag kanske lägger onödigt krut på onödiga blogginlägg, istället för på manuset.


Men vi får se, kanske är det nyhetens behag just nu.

Ändrade, förbättrade planer!

Min bror kommer hit med sin dotter i eftermiddag. Jag behöver alltså inte ta mig till stan för att passa henne. Dessutom får jag utmärkt barnvaktshjälp av mina barn. Perfekt.

Bondpionen är i jorden. Käre gode trädgårdsgud, gör så att den överlever och kommer stortrivas i min trädgård!

Dessutom har jag städat på altanen. Vilket ryck jag fick! Måste ha varit solen som faktiskt skiner lite från och till idag. Just nu väldigt mycket till. Härligt!

Nu blir det elvakaffe och skriva igen. Livet känns gott just nu.

Igår kass, idag bättre

Igår skrev jag inte ett enda ord. Det gick inte. Inte ens efter en skön promenad mitt på dagen, i dagsljus.

Gårdagen läggs till handlingarna. Fokuserar på dagen istället. Har redan skrivit lite och mer ska det bli. Ska bara gå ut och gräva ner en bondpion först.

Just nu sviktar mitt självförtroende rejält. Men det hör tydligen till.

I eftermiddag ska jag in till stan och hämta brorsdotter på dagis och passa henne ett par timmar. Innan dess ska jag steka kycklingbitar inför kvällens middag. Oh the joy.


Nu vet ni hur min dag ser ut. Very interesting inlägg. Eh …

Grå måndag med huvudvärk

Vaknade vid femtiden i morse och kände mig förkyld. Inte kul. När klockan sedan ringde halv åtta kändes det bättre.

Nu hoppas jag att jag kan vila mig i form och att en kopp kaffe (stor mugg that is) hjälper mot huvudvärken.

Fredag fredag fredag!

Ledig, gott kaffe och duktiga, självgående barn! (Hjärta!)


Idag tänkte jag skriva, tvätta, städa. Det blir en bra dag. (Och igår fick jag mail om fler arbetsdagar … kalendern är nästan full fram till jul. Och med full menar jag en-tre arbetsdagar i veckan. På ett ungefär.) (Tack och lov för kommande skatteåterbäring.)
.

Inte bli förkyld nu!

Har känt mig trött och seg ett par dagar. Liksom tung i kroppen och idag har jag lite dov huvudvärk. Vet inte om det beror på att jag sovit ovanligt tungt i natt, eller för länge (till 9!) eller om det är förkylning på gång.

Har tränat en del på sistone. För att vara mig just nu är det vansinnigt mycket och tungt! Träningsvärken sitter i i minst fyra dagar. Och det utan att jag tagit i så jag kräks direkt. Vansinnigt otränad alltså.

Kanske är jag trött och seg på grund av orolig och dålig nattsömn, (många nätter i rad nu förutom gångna natten) i kombination med ovanligt mycket träning (mot vad min kropp är van vid alltså).

Hoppas att så är fallet för jag vill verkligen inte bli förkyld nu när jag äntligen kommit igång med träningen.


Och jag inser risken med det jag precis skrev. Har jag inte en förkylning på gång redan så kommer den vilken minut som helst. Som alltid när jag bestämt mig för att komma igång med träningen igen.
.

Mardrömsmorgon

Kommer till jobbet och det första som händer är att en liten kille (som precis varit väldigt lös i blöjan, enligt kollega) lägger sig på mattan och rapar. Jag ser hur han hulkar med överkroppen och får fullständig panik! Ungen kommer när som helst att spy över matta, bilar och garage!

Jag som är livrädd för magsjuka vill helst bara springa därrifrån! Men jag tar tag i ungen och springer till tvättrummet, placerar honom på en pall och med papperskorgen framför ansiktet. "Här, där kan du kräkas om du måste."

Vill dö. Eller åtminstone cykla hem. Vill inte utsätta mig för smitta. Tänker att barnomsorgen borde ha munskydd för sådana här tillfällen, så att man kan skydda mun och näsa …

Fler barn kommer, och föräldrar som jag måste ta emot.

Efter en stund springer det sjuka barnet omkring i hallen och de andra barnen, som sett och hört honom på mattan och sett mig springa iväg med honom berättar glatt och käckt för de nykomna att "NN är sjuk! Han har nästan kräkts!"

Eh. Haha haha, eh, kom här och sätt dig på pallen igen. (Ungj***l. Sa jag inte.)

Det visade sig att barnet inte alls var magsjuk. Troligtvis påverkad av penicillin. För när pappan kom för att hämta hade färgen i ansiktet återvänt och pojken var hungrig på frukost! Hur pigg och frisk som helst.

Ibland tror jag att det finns en gud och att han är god! Tacksam för att det inte blev något utbrott av den värsta smitta man kan drabbas av. Det värsta som finns näst efter dödsolyckor och livsfarliga sjukdomar.
.

Regnet det bara öser ner

Det gjorde ont när regnet piskade mig i ansiktet i morse när jag i full fart rullade med cykeln ner för backarna. Det borde finnas cykelhjälmar med visir.

På jobbet har jag ätit frukost och målat naglar. Jo, det var spa-dag på förskolan. Barnen fick fotbad, massage och manikyr. Hur mysigt som helst. Jag hade också velat lulla omkring i badrock och tofflor. Och fått massage.

Jag har träningsvärk idag och värre lär det bli i morgon. Får kanske sova med morgondagens kläder, för att slippa gå till jobbet i nattlinne. För jag misstänker att jag inte kommer kunna lyfta armarna i morgon.

Jag har kalkat av kaffebryggaren, gjort rent filtret till spisfläkten och nu puttrar en broccolisoppa på spisen. Eller ja, broccoli i alla fall. Inte så mycket till soppa, än, men det ska bli.

Annars är det stiltje. Fast jag skriver. Det är bra.
.

Inget NaNoWriMo i år heller

I år funderade jag faktiskt på allvar att delta. En novellidé som spirar i bakhuvudet så fort mitt skrivande kör fast eller krampar, var jag sugen att spåna vidare på under november månad. Kändes till och med riktigt spännande ett tag. 1667 ord (tror jag) per dag, det klarar jag.

Och för vän av NaNoWriMo-ordning: Det är ingen riktig novell jag spånar på utan en kortroman eller en novellsamling. Av något slag.

Men jag har kommit fram till att inte delta i år heller. Jag lägger den tiden och kraften på mitt nuvarande manus istället. Tid har jag, men handen och armen orkar inte hur mycket som helst. Och jag vill inte lägga mitt romanmanus åt sidan en hel månad.

Idag är det söndag och söndag betyder skrivardag.
.

Förvånansvärt bra dag

Sex barn, tre personal, tacos till lunch och bara såå behaglig ljudnivå. Älskar sådana här dagar.

Trots lugn dag är jag supertrött nu. Men så är klockan mycket också. I morgon blir det en dagsutflykt till Småland. Man får ta tillfällena i akt att få umgås med upptagen make. Sitta och åka bil ihop, liksom.
.

Det är nog något fel på mig

I morgon ska jag jobba. Första dagen den här veckan, första dagen på nästan en och en halv vecka. (Hej nästan ingen lön alls!)

Och nu känner jag lite stress över det - att det stjäl tid från mitt skrivande. Hallå? Vad hände med att vila armen, komma ut bland folk, göra en instats, tjäna lite pengar?

Med tanke på stövlarna jag köpte i tisdags (som grävde ett stort hål i mitt lilla konto) så borde jag jubla över varenda timme jag blir bokad.

På ett sätt gör jag det, jublar. Det är jätteskönt att ibland få ge mig iväg hemifrån, komma ur myskläderna, fixa håret, sminka mig, träffa folk.

Samtidigt … jag vill bli klar med mitt manus! Jag vill så förtvivlat gärna få en lektörs utlåtande (trots att det kommer ge en massa merjobb, kanske mer än jag står ut med) och jag vill så himla gärna fortsätta med mitt nästa skrivprojekt som redan snurrar runt i hjärnan. Eh, förutom manus två som ligger och vilar i väntan på nästa redigeringsrunda.

Nu blev det mycket.
.

Att shoppa sig lite olyckligt lycklig

Igår shoppade jag ett par stövlar. Yngsta dottern frågade om jag inte ville gå in i min favoritskoaffär. Och jo, det kunde jag väl tänka mig.
Dumt. Det blev dyrt.

I morse bestämde jag mig för att lämna tillbaka dem. Det kommer fler stövlar! Förslagsvis på rea. (Allvarligt. Deras marginaler irriterar ihjäl mig.)

Maken tog dem med sig och lovade åka och lämna dem. Jag såg nästan fram emot att få tillbaka pengarna på kontot. Men mest saknade jag stövlarna.

Jag ville ha dem. Jag menar, hur ofta hittar man stövlar som inte bara är snygga utan också riktigt bekväma?!
.

Inte så lite segt heller

I helgen var vi i Stockholm, mannen och jag. Himla trevligt. Massor av promenader, god mat, vin och sömn blev det.

Igår kväll åkte jag in till stan och träffade en kompis över en fika. Himla trevligt det också.

Idag är jag dödstrött. Kanske har jag en förkylning på gång? Vågar jag ge mig ut och springa vilket jag hade tänkt göra redan i söndag? Eller sätter jag igång något i kroppen?

Segt går det också med skrivandet. Igår hade jag stora problem att få i hop ett enda litet kapitel. Idag har jag skrivförstoppning.

Kan någon sponsra mig med en resa till Florida möjligtvis?
.

Den här dagen

Vaknade knappt.
Somnade nästan i soffan.

Drack kaffe.
Drack en kopp till.

Skrev ett par kapitel.
Bestämde mig för att skrota ett par kapitel. Andra dock, inte de jag precis skrev.

Somnade nästan i soffan igen.

Åt middag.

Gick en promenad med maken (frös nästan ihjäl).

Går och lägger mig.
.

Plötsligt vänder det

Har känt mig lite låg ett par dagar. Inte farligt låg, mer ta det lugnt och slicka sår-låg. Trött i själen kanske. Det här jädra skrivandet alltså! Sjukt tröttande ibland.

I helgen skrev jag nästan ingenting. Vilade kroppen och själen. Förutom när jag sprang igår. Nästan sex kilometer. Längre än på många många år. Och ändå inte dölångt om man säger så. Men känslan! Hurra! Träningsvärken dödar mig, i morgon blir den ännu värre, men lyckan! Härlig.

I morse började jag skriva med ny energi. Trodde jag. Men vad händer? Jag blir stående, stirrandes in i ett tomt ark. Noll idéer what so ever.

Istället för att bli arg och frustrerad började jag spåna på novellidéer. Och se där. Förutom att jag nu har en liten upptakt till en novell, novellsamling eller kortroman så kom jag på en ny idé till mitt manus. Hurra vad jag är bra ibland!

Och dessutom fick jag sms - ska jobba i morgon och ytterligare några dagar i nästkommande vecka. Hurra på det också!
.

Gaaah

Funderar på mitt skrivande, och skrivande i stort.

Häromdagen började jag peta i texten … VARFÖÖÖÖR? Det bromsar upp och hindrar kreativiteten. Och så får de mig att tvivla. Så himla dumt.

Hade tänkt ha skrivledigt den här helgen, men ska nog ta och skriva ett kapitel ändå … har lite idéer som jag tänkte testa. Fast just nu känns de rätt tråkiga.

Undrar om det här med författande verkligen är något för mig?

Tror jag behöver semester.
.

Vilar mig lite i form

Saker blir inte som jag vill just nu … och jag är låg. Då förstorar jag allt.

Det får vara så. Jag kan krisa lite i det tysta, sedan bryter jag ihop lite och kommer igen. Och det känns faktiskt helt okej.
.

Dagarna de går och går ...

Idag ska jag jobba. Första arbetsdagen för den här veckan. Oh, the kommande lönespec.

Ska vara på kyrkans fritids idag, det gillar jag. Ikväll ska jag på after work, på hemmaplan. Ett trevligt litet ställe på cykelavstånd. Perfekt när man inte längre måste in till stan för att gå ut. Allra helst som jag inte längre jobbar inne i stan.

Nej, det är perfekt att kunna cykla dit, äta lite, dricka lite vin, prata, skratta och kanske dansa lite. Och sedan cykla eller gå hem. Ikväll får vi skjuts hem eftersom vädret är lite opålitligt.

I morgon ska jag vara barnvakt för min lilla brorsdotter. Senast jag passade henne hade hon inte somnat på kvällen, hon hade legat och ropat "Faaasteeeer!" Gullunge!
.

Och skrivandet?

Jo tack. Det går framåt. Manuset mäter nu 41 kapitel, 41899 ord.

Igår fick jag fantastiskt fint beröm på ett par av kapitlen. Det värmer!


Synd bara att min högerhand blir matt efter ett tag … inte bra. Jag vill ju kunna skriva hur mycket som helst ju.
.

Gårdagen

Det blev nog rätt bra igår. Intervjun tog nästan två timmar och gick jättebra. Hur kan det inte gå bra när man ska svara på frågor om sig själv?

Förutom att man kanske svävar iväg ibland, pratar lite för fort och kommer ifrån ämnet … Men det gick bra!

Intervjuaren verkade nöjd och om jag inte står med i några som helst register kommer jag att bli godkänd som kontaktperson, bli kompis och/eller stöd åt person med någon form av psykiskt funktionshinder. Känns otroligt spännande!

Efter intervjun gick jag in på ett kontor och presenterade mig. Jag pratade med dem innan sommaren och skickade mitt CV … nu tänkte jag ge dem ett ansikte på mig. Kanske ska vi ses över en fika så småningom, helt förutsättningslöst!

De har inget behov av mig i nuläget, men kanske kanske att det kan behövas lite längre fram. Åh, vad jag hoppas det! Tror att det kan passa mig perfekt. Och på halvtid/deltid. Vill hinna skriva också ju.
.

Ibland förstår jag mig inte på mig själv

Idag ska jag på ett möte, en intervju för ett eventuellt uppdrag. Mer om det senare.

I morse kom ett sms från förskolechefen. Kunde jag jobba mellan 9-17?
Jag svarade att jag tyvärr inte kunde det. Ett par ögonblick senare slår det mig att jag kan avboka dagens intervju, skjuta upp det till torsdag eller nästa vecka.

Ringer chefen, som är upptagen, naturligtvis. Hon hade hunnit ringa en annan. Så klart. Maken tittade på mig och skakade på huvudet och sa: "Ibland undrar jag hur du tänker."

Det gör jag med. Och ibland undrar jag om jag ens tänker över huvud taget.


Jag som gillar den här förskolan så mycket. Jag vill ju jobba där! Och jag behöver verkligen de hundralapparna jag hade tjänat på att vara där idag.

Fy vad trött jag blir på mig själv ibland. Så trött!


Försöker tänka att det som sker har en mening. Men jag undrar vad meningen med detta är? Ska bli väldigt spännande att se.
:

Skrivsöndag

Vaknade vid halv åtta och hade huvudet fullt av idéer för manus 2 (det som vilar just nu, det som jag tröttnade på och inte visste om jag skulle orka eller vilja redigera igen).

Under den gångna veckan har jag tänkt en del på manus 2. Känt att det liksom händer något undermedvetet, jag vet inte vad, bara att.

Av erfarenhet vet jag att alla idéer måste ner på pränt, annars försvinner de - spelar ingen roll hur bra de än tycks vara - de försvinner.

Därefter blev det ett nytt kapitel skrivet på manus 3, som nu mäter totalt 36 kapitel. Skulle tro att jag är ungefär halvvägs in i storyn. Sen kanske det behöver fyllas ut lite … och kanske raderas en del.  

Jag älskar det här manuset! Kanske blir det inte min debutroman, men detta manus känns betydligt bättre än mitt förra. Och jag vågar nog tro att det blir en bok så småningom. Någon egentryckt sak som ska säljas till släkt och vänner.
.

Det är precis i början av helgen

(Visst är jag rubrikernas mästare?!)

Först vaknade jag halv sju och tänkte att jag förmodligen hade sovit klart. Sen vaknade jag två timmar senare och insåg att jag sovit minst en timme för länge. Upp och göra kaffe och nu står jag här. Påklädd och med en liten gnutta parfym mellan brösten. I övrigt är jag otvättad, ofixad och ganska osnygg.

Nu ska jag skriva. Då får man se ut hur som helst. (Men att dofta lite gott, av en tills nu bortglömd parfym, skadar inte.)
.

Värsta bästa fredagen

Jag var jättetrött i morse när klockan ringde. Ville bara stanna hemma och sova …

Men det blev en riktigt bra dag. Nio barn! Nio barn och tre fröknar. Väldigt behagligt! Fler sådana dagar, tack!

Och jättegod lunch som både räckte och blev över.
Halv två slutade jag.

Och så har Malala fått Nobelpriset, precis som jag hoppades på.

Nu väntar jag bara på maken och middag. Sen blir det vin och ostbågar i soffan. I morgon ska jag skriva igen efter tre dagars uppehåll.
.

zzzZZZzzz

Igår var det gymnasiemässa för äldsta dottern. Det var … intressant. Mycket folk, massor av skolor och massor av information. Största behållningen för egen del var två Fuck Cancer-armband som jag äntligen fått tummen ur att köpa.

Nu borde jag skriva en stund, men jag måste - verkligen måste - lägga mig i sängen och vila en stund. Herregud vilken trötthet som slog ner i mig.
:

Sömnbrist

La mig vid 23-tiden igår, vaknade kvart i sex. Jobbat mellan halv åtta och halv två. Är dödstrött.

Trivs med lokalen, kollegorna och barnen. Ändå har jag svårt att acceptera den höga ljudnivån. Varför tillåts barn att skrika? Som om det är en del av leken och utvecklingen. Det är det inte - det är en del i ett farligt stressat och stressande samhälle.

Barn behöver matro är de äter, de behöver inte gap och skrik i öronen. Barn behöver stillsamma lekar ibland, för att få lugna ner kroppen. Ibland behöver de få springa av sig - men då ska det helst ske utomhus. Som tur är är de flesta av mina kollegor överens på den punkten, att inte springa inomhus.

Gapet och skriket däremot, det skulle vi behöva diskutera lite kring. Inte minst för barnens skull.
.

Ledig tisdag

Mina fönster behöver tvättas, men det kommer inte att ske idag. Idag ska jag skriva, tvätta och äta lunch. Det måste bli ett slut på matslarvandet.

Det var ungefär allt jag hade att berätta just nu.

Jo, det glömde jag: min klocka har kommit tillrätta. De bjöd på batteribytet eftersom det gått så lång tid. Skönt. Dessvärre har baksidan lossat så jag går med en tejpbit runt klockan. Snyggt.
.

Ge mig tillbaka lördagen

Dagen igår blev inte alls som jag hade tänkt mig med massor av skrivande och en långpromenad med maken.

Jag skrev ett kapitel före frukost, sen svimmade jag plötsligt och blev liggande i soffan resten av dagen. Men det gjorde inte så mycket för jag streckläste Simona Ahrnstedts En enda natt tills ögonen gick i kors och klockan var midnatt och jag fick lägga mig i sängen och sova.

Idag läste jag klart den det första jag gjorde! Läs den! Så himla bra. Vad duktig hon är, den där Simona! Åh. Och så himla trevlig också.

Idag har jag skrivit ett kapitel, ätit frukost, druckit ingefärste (ingefärate?) - färsk ingefära i hett vatten. Nu ska jag återgå till skrivandet. Som faktiskt - och det här borde jag inte skriva för det kommer säkert ha en hämmande och motsatt effekt - går jättebra!
.

Det går upp och det går ner

Nu är det oktober och naturen skiftar i gult, grönt, brunt och grått. Igår var det även lite klarblått mellan det gula och gröna. Ljuvligt.

På mitt nya ställe (där jag hoppas att jag kommer få jobba många dagar) finns en underbar gård, med stora ekar där solen silas genom. Det ligger på en liten kulle, inte högt, men ändå med lite lite utsikt. Väldigt trevligt ställe, på många sätt. Att det är kyrkan som är huvudman märks knappt. Bordsbönerna är oftast en liten sång och stunderna med prästen är lättsamma och mysiga.

Kollegorna och förskolechefen är väldigt trevliga och gulliga. Jag stortrivs verkligen när jag är där, tyvärr trivs jag mindre med tanken på att jag måste jobba … helst när jag kommit igång med skrivandet och befinner mig i en bubbla. Vill bara skriva! Ändå hoppas jag att jag får lite fler regelbundna dagar framöver, behöver verkligen pengar, och jag vill inte behöva gå tillbaka till kommunen igen …

Bara en sådan sak som maten. På nya stället är det en kokerska som sköter både inköp och planering av matsedel. Hon bestämmer helt själv tror jag. I kommunen sitter det en tant som styr över hela kommunens förskolor. All mat smakar nästan likadant. Och det är ingen smaksensation direkt. Tyvärr.

Hittills har jag bara blivit positivt överraskad. Som häromdagen, när vi fick lax (laxsida) i underbar sås (matlagningsgrädde, vitt vin, hummerfond, vitlök och div småbitar av grönsaker - en rätt jag testade att laga igår kväll, minus grönsaksbitarna för jag glömde fråga vad det var. Eller rättare sagt, jag kunde inte med att fråga eftersom jag kanske borde vetat …) Under mina nästan 2,5 år i kommunen har jag inte fått lax en enda gång. Däremot en massa konstiga grönsaker och rotfrukter som barnen vägrat äta. Väldigt pedagogiskt att ge dem knepiga saker som de ändå inte äter. Bättre kanske att köra med gurka och tomat, eller morotsstavar, så att de verkligen äter lite grönsaker.

Nu ska jag skriva!
.

Jag hjärta hemma

Det är inte det att jag inte tycker om att jobba, jag tycker bara så mycket om att vara hemma. Helst nu när jag bara vill bli klar med skrivandet.

Klar. Som om jag ens är i närheten av klar.

22 kapitel långt har manus 3 blivit. Och manus 2 börjar pocka på uppmärksamheten. Det är bra. Men innan jag ska tillåta mig att börja redigera manus 2 igen ska det få vila lite till. Och manus 3 ska få växa.

Annars då? Just nu saknar jag mitt eftermiddagskaffe. Två koppar om dagen får räcka, och de behövs på morgonen.

Idag älskade jag mitt jobb lite extra. Jag fick nämligen ligga och vila en timme på arbetstid. Helt okej!
(Att vikariera på förskola är ganska skönt. För det mesta. Ljudnivån är långt ifrån okej. Den är ett problem. Bortsett från det är det bra! Och ganska roligt.)

Bäst är att jag har nära hem.

Nu ska jag skriva.
.

Kör tisdag idag

Är motvillig idag. Väldigt. Men skärper till mig. Dricker två kaffe på raken och spacklar mig. Sen drar jag på mig leendet.

Bokmässan 2014

Vi kom iväg på Bokmässan, min dotter Amanda och jag! (Trots ett par dagars jobbig huvudvärk.)

Är så glad att jag gick. Kom hem med massor av ny energi, glädje och böcker.

Träffade Emmelie Hardenborg, Annelie Stålberg, Caroline Säfstrand för första gången IRL. Himla roligt! Sprang också på härliga Annika Mayer, som jag ju nästan känner vid det här laget!

Träffade även Åsa Hellberg och Simona Ahrnstedt och fick en väldigt trevlig pratstund. Vilka härliga tjejer de är! (Blev inte så lite smickrad när Simona mindes namnet på min blogg!) Och deras gemensamma framträdande var fantastiskt att lyssna till. Jag skrattade högt flera gånger!

Dottern och jag hamnade mitt i en flashmob också. Jag skulle precis peka ut Carin Hjulström som stod alldeles intill oss när ett par kvinnor började sjunga! Strax därefter var vi omringade av skönsjungande kvinnor och tjejer! Sååå häftigt! Om än lite pinsamt först. Kände mig väldigt bortkommen, samtidigt som jag blev väldigt sugen på att sjunga själv! Flashmoben var reklam för Carins senaste bok Irene Panik.

Vid Litet Förlag stannade vi till och pratade med ettt par personer som jag endast känner till via en facebookgrupp. Väldigt trevligt!

Vi såg kändisar också. Björn Ranelid var väl typ den enda som dottern också kände igen. De andra var nog lite för … erhm, gamla. Förutom Ken Ring, honom kände hon också igen. Jag råkade säga att jag inte var så förtjust i honom, när han stod precis bakom mig. Tror dock inte att han hörde.

Älskar hur kändisar och vanligt folk beblandar sig med varandra! Älskar att utgivna och kända författare är precis som vem som helst! Ödmjuka och trevliga. (Och inte glömt vilket helvete det är att skriva.) Åh, vad det inspirerar att gå på Bokmässan! Längtar redan till nästa år (och det gör Amanda också) och då ska jag vara bättre förberedd. Kanske hinna träffa fler bloggvänner?! Kanske kommer några att vara debutanter! Får börja spara ihop pengar redan nu till alla böcker jag ska köpa …

Jag är på Bokmässan

Värken lurar i huvudet och jag balanserar på en skör tråd. Men jag är glad att jag gick!

Återkommer ikväll eller i morgon med utförligare inlägg.

Stress och spänningshuvudvärk

I torsdags sket sig tillvaron lite grann. Jag visste att jag hade ett utvecklingssamtal med min äldsta dotter 14.50. Jag visste också att jag behövde duscha och ta på rena kläder innan, något alternativ fanns inte eftersom jag inte duschat på flera dagar och min deo varit slut längre än så ... och att jag behövde äta något.

Vid 14.19 tittar jag på klockan på datorn och får panik! Att inte duscha fanns inte på kartan - dels av sanitära skäl, dels för att håret såg förjävligt ut. Nu är mitt korta hår aningens för långt för att bara vara kort - det kräver en hel del arbete (ni som har lite självfall, tjockt tungt hår och dessutom virvlar lite här och var vet hur jobbigt det kan vara).

På tjugo minuter hann jag duscha, fixa till håret någorlunda, måla kajal och mascara, slänga i mig två knäckebröd med kaviar och ett glas Proviva, borsta tänderna (fulla med knäckebrödssmulor) och småspringa till skolan.

Jag hann.

Men huvudvärken som följde var inte nådig. Jag missade kören på kvällen, jag missade hela gårdagen när jag låg i soffan och hade ont (dessutom pajade magen, men det behöver inte ha med stressen att göra - den är kass och pajar lite då och då, men just igår var jag extra ynklig).

Idag ser det ut som att jag kommer missa Bokmässan också. Hoppas att mina båda döttrar vill gå, så att min yngsta får sällskap. Men jag ville ju också gå … med dem! Min lilla är en bokslukare av stora mått! Och så ville jag ju träffa bloggvänner, skrivarvänner och smygtitta på kända författare. Kanske köpa en bok eller flera och få dem signerade.

Börjar med en kopp kaffe till, så får vi se. Kanske kan stretcha nacken också.
.

Synd om mig

Huvudvärk och kass mage gör mig till en slapp skugga av mitt verkliga jag.

Tyck synd om mig!

En rätt som bäst serveras kall

Jag har läst min allra första e-bok: En rätt som bäst serveras kall. Skriven av Katarina Persson.

Precis som hennes roman Nittio minuter var detta en skön berättelse som inte gick att lägga ifrån sig. Den var spännande, lättläst, rolig och mysig! Det gjorde inget att jag fick läsa från skärm och inte hade sidor att bläddra i. Jag försvann snabbt in i läsbubblan och ville - nej måste - läsa vidare.

Jag gillade karaktärerna mycket och fullkomligt älskade storyn! Den kändes aldrig riktigt förutsägbar, även om jag inte är förvånad. En riktigt härlig mysläsning!
.

Elva kapitel

Det går framåt, även om jag inte alltid kommer upp i tusen ord per dag. Långsamt är inte min grej, men att köra slut på hand och arm är inget alternativ. Så, hej långsamt.
.

När man inte längre tycker att man är patetisk

Igår kväll var vi nio tjejer som träffades på en after work - på hemmaplan, en lokal lokal. Någon skulle kanske säga att vi var nio tanter i typ medelåldern, men vi var definitivt inga tanter igår! De fyra tanterna vid det andra bordet var det däremot. De var säkert fyra år äldre än oss!

Till en början var det låg musik och vi kunde prata med varandra - allihop - utan att skrika, eller ens höja rösten. Hur skönt som helst. Detta påtalade vi glatt för varandra också. Tantvarning. Trevliga låtar dessutom. När Dolly Partons Working Nine to Five tickade igång hände något - tant jag ställde mig upp och fuldansade en stund med händerna i luften. Hade aldrig hänt för tio år sen. För tjugo år sen hade jag dött om någon berättat om den här kvällen. I min ungdom lovade jag mig själv att aldrig bli en patetisk vuxen. Egentligen skulle jag aldrig passera 28 eftersom där gick gränsen. Allt efter den åldern var starkt förknippat med skämskudde. Även om just det begreppet inte var uppfunnet då.

Sen kom ABBA, och lite andra goa låtar som vi kunde sitta och digga med till. Fuldansa och sittdansa that is. Glad att stället ligger lite off …

Sen, helt plötsligt, satte en DJ igång och spelade Magnus Carlsson, Arvingarna och diverse 70-talslåtar och då blev det fart på tanterna vid det andra bordet! Som de dansade. Och ett tu tre hamnade även vi (tjejer) på det spontana dansgolvet. När min syster önskade Avicii svarade DJ:n "GÄRNA!" - och så spelade han lite sådan, modern musik. Då ville jag sätta mig vid bordet igen och vänta på Erasure eller Sean Paul. Men se det fick jag inte. Ungdomen i gänget (37 år) drog genast upp mig på fötter igen. Och jag fick ju offra mig så gärna!

Sen blev klockan mycket och vi tog cyklarna och trampade hemåt i natten. Eh, kvällen.
.

Still no klocka

Idag är det två veckor sen jag lämnade in klockan för förmodat batteribyte. I förra veckan, på tisdagen skulle klockan vara åter i butiken igen och nej, jag behövde inget kvitto - jag behövde bara uppge mitt telefonnummer när jag hämtade den. Kände mig dum och lite lurad när jag gick därifrån, och nu känner jag ännu mer att jag borde KRÄVT ett kvitto.

Ringde nyss butiken och efterlyste klockan och - naturligtvis - de hittade den inte.
"Vad har du för reparationsnummer?"
Eh. Grrrr. Arrrgghh. Förklarade.
"Jaha … då var det kanske något annat då … vänta ska jag leta igen …"

Klockan finns inte hos butiken och de har ingen aning om var den finns. Hon fick lite uppgifter och skulle göra lite eftersökningar och återkomma. Jag är rätt irriterad just nu.
.

Ledig tisdag

Idag ska jag skriva, tvätta och gå på föräldramöte. I den ordningen. Kaffe och lunch ska klämmas in i schemat också.

Viktigast är skrivandet och jag känner mig taggad!


Håll en tumme för att jag får tillbaka min inlämnade klocka idag. Den skulle varit klar förra tisdagen, men då hittade de den inte?!?! Magnussons ur, ni ligger just nu inte på min favoritlista.
.

Jobbat

Heregud vad jag inte klarar att sova endast fem timmar. Är och har varit som en levande död hela dagen. Jobbigt att jobba då, helst med barn. Som tur är var det fritidsbarn och inte några småbarn.

Ikväll blir det tidigt i säng, kanske med en bok. I morgon är jag troligtvis ledig, i alla fall som det ser ut nu. Men som vikarie vet man aldrig.

På onsdag och torsdag är det jobb igen. Sen är det äntligen helg!
.

Nu är det över

Valet gick inte som jag hoppats, inte alls. Nu vill jag att rasistiska partier förbjuds att demonstrera och om det inte blir så önskar jag att ingen skriver eller pratar om dessa partiers demonstrationer. Tysta ner dem. Ge dem ingen som helst uppmärksamhet. Kanske kan de självdö.

Så.

Solen skiner, jag är trött efter alldeles för lite sömn, i eftermiddag ska jag jobba på fritids - det ser jag fram emot! I kväll blir det en lugn kväll och tidig sänggång. Förhoppningsvis är även maken hemma, i så fall ska jag kramas mycket med honom. I morgon är jag ledig och då ska jag fortsätta skriva.
.

Röstat!

Jag hoppas att alla som har möjlighet verkligen går och röstar idag!

:

Skrivandet går också bra!

Idag har det blivit drygt 1100 ord. Igår gick det segt som attan, tills jag tog bort ett helt stycke - då lossnade det plötsligt!

Idag har orden runnit ut ur fingrarna, så jag undrar egentligen hur mycket som kommer få vara kvar i slutändan. Men det funderar jag inte så mycket på nu.

Nu ska handen och armen få vila och jag ska ut på en liten promenad.
.

Hej lördag, jag älskar dig

Igår blev jag hastigt och lustigt inringd till fritids! Tre och en halv timmes jobb blev det. Eller jobb, det blev lite pyssel och lite spel. Och mellanmål och samtal med barnen. Samtal, inte tjat. Så himla skoj!

(Nu leker jag med tanken på att bli fritidspedagog eller fritidsledare, om jag någonsin ska utbilda mig.)

På måndag ska jag dit igen och på onsdag och torsdag ska jag testa det "nya" dagiset. Det som är nytt för mig.

Känner redan att jag nog kommer föredra fritids. Tror att större barn passar mig bättre än små. Men som tur är är det blandade avdelningar på förskolan och inte enbart småbarn, som inte passar mig särskilt bra alls. Även om det är hur mysigt som helst med små pluttar!

Det här nya stället är Kyrkans barnomsorg. Dit jag blev "headhuntad" för några veckor sedan. En tjej som jobbar som förskollärare där frågade om hon inte kunde få lämna mitt namn och nummer till sin chef. (Detta när jag var vikarie på hennes barns förskoleavdelning!)

Oj, tänkte jag, jag är ju inte särskilt kyrklig av mig, hur ska jag svara om jag får frågan om jag är troende?

Den enda frågan jag fick var hur jag ställer mig till att det är kristen inriktning, med en präst som kommer ibland, psalmer och bordsbön? Inga problem! Jag är medlem i Svenska kyrkan och har inga planer på att gå ur, jag älskar att sjunga psalmer och jag kan knäppa händerna om be en bön - som de tydligen gör innan varje måltid. (Älskar by the way att rabbla Fader Vår. Är lite rogivande på något sätt.) Igår sjöng barnen en bordsbön, så det var inga knäppta händer eller så. Mer knäppande med fingrarna faktiskt!

Jag har ett stort behov av andlighet, kanske för att jag är en bråttom-människa. Och måste jag inte tro på gud som en fadersgestalt i skägg och långsärk så ska det nog funka jättebra för mig att umgås med präster och kristna människor och kanske även besöka en gudstjänst lite då och då.

Jag har en känsla av att mina fördomar och förutfattade meningar om troende kristna kommer komma på skam. Jag hoppas det!
.

Längtar tills på måndag

Eller kanske söndag kväll. När Valet Är Över.

Min man är fritidspolitiker sedan flera år och den här valrörelsen är den värsta i mannaminne. Han är i princip aldrig hemma. Det är möten, det är kampanjer, det är dela ut information i brevlådor, det är skriva annonser som ska in i lokalpressen, det är presskonferenser, debatter och intervjuer. Och så är det prata med vanliga människor (vilket är det som han gillar allra bäst tror jag).

Själv hamnar jag i skymundan. Han har nämligen ett litet jobb att sköta emellanåt också. Dock ej på heltid, tackgodegud. Och så ska det spelas fotboll. Vilket i och för sig är bra, motion är aldrig fel!

Själv är jag ganska road av debatter, helst partiledardebatter. Kanske för att jag tycker om retorik. Inte så mycket för att jag lyssnar på vad de har att säga. (Helt ärligt, det är samma tugg hela tiden. Är dock väldigt imponerad av Annie Lööf - jädrar vad hon har hottat till sig!)

Ikväll ska jag se debatten på SVT. Maken ska spela match med oldboysen och därefter äta middag med dem. (Jag då?) (Jomen du förstår, jag gör mer nytta på en middag med trettio personer än att sitta hemma i soffan. Jag kanske kan prata politik med några av dem.) Jo så att …

Det är förvånansvärt hur många människor som älskar att prata politik! Helst efter en öl eller två. Och nu syftar jag inte på min man - han är sällan den som startar ett politiskt samtal - det är det alltid någon annan som gör.

Två dagar kvar, sen ska jag kanske få umgås med min man igen.
.

Sista dagen, typ

Sista dagen på nuvarande jobb. Känns lite konstigt … jag kommer sakna barnen och kollegorna! Alla, även de jag inte jobbar tillsammans med, har varit väldigt trevliga och gulliga.

Själv känner jag mig mest förvirrad. Ska jag verkligen avsäga mig ett perfekt schema i mysig barngrupp för att gå tillbaka och vara timvikarie? Ja, eftersom jag tror att blandade avdelningar passar mig bättre än en renodlad småbarnsavdelning. Dessutom kommer jag få jobba en del på fritids och det känns väldigt spännande! .

Jomenvisst

Det blev drygt 1000 ord idag. Är nu på kapitel tre. Och skrivandet känns jättekul just nu! Riktigt längtar till i morgon när jag får fortsätta skriva.

Hoppas hoppas hoppas att den känslan ska hålla i sig under hela skrivprocessen!
.

Nu kör vi - in i kaklet!

Att jag ehum, inte kommit längre än till kapitel ett är väl inte något negativt? Eller? För visst ger väl motstånd ett visst … vad säger man? … motstånd ger mer träning, eller? Och jag ska ju snart, alldeles strax börja på kapitel två.

Säger som Åsa: Kämpa Agneta, kämpa!
.

Jag är igång

Med skrivandet av manus 3.

Jag trodde faktiskt att det skulle gå mycket snabbare att skriva. Jag har ju försjutton ett synopsis nu och en massa "färdiga" scener. Whatstheproblem?

Varför rasar inte bara orden ut ur fingrarna? För att jag är så himla kräsen.

Tänker på det jag läste i Simona Ahrnstedts blogg: Det ska vara svårt att skriva, känns det lätt gör du förmodligen fel.

Som de orden tröstar mig!
.

Some kind of annat beslut

Plågades lite igår av mitt beslut att inte färdigställa boken nu i höst. (Dock plågas jag mer av tanken på att slutföra en inte helt perfekt, eller ens i närheten av perfekt, bok, vilket jag varit inne på de sista veckorna.)

När jag kröp ner under renbäddade täcket slog tanken mig - insikten. Den ska ju bara vila!

Under tiden den vilar ska jag påbörja manus 3. Och när det är dags för manus 3 att vila återupptar jag arbetet med manus 2. Gud vad skönt det är när saker faller på plats!

Nu ska jag återgå till att ömka över min förkylning. Skrivandet får jag börja med när jag blir frisk.
.

Some kind of beslut, tror jag

Igår bestämde jag mig för att lägga manus 2 åt sidan och börja skissa på manus 3 (som är en omskrivning av manus 1).

I morse ångrade jag mig och tyckte att jag var en svikare. Men nu känns det som ett bra beslut igen.


Inget är ju beständigt. Beslut går att ändra. (Här är min man och jag inte överens alltid, men i just det här fallet är han överens med mig - om att påbörja nytt manus. Kan visserligen ha att göra med att han är trött på mitt ältande. Jag vet inte.) Om jag upptäcker att jag lite längre fram vill fortsätta att skriva på manus 2 så gör jag bara det.

Så igår började jag fundera på lite idéer och skissade på ett synopsis. Synd bara att jag är förkyld och inte orkar skriva.
.

Jätte jätte jättesynd om mig

För jag är jätte jätte jätteförkyld.

Visste det. Blir man hostad i ansiktet och nyst på. Ja, då kommer äckelförkylningen som ett brev på posten.

Så mötet jag skulle haft idag, och fikan med en kompis, gick om intet. Men det är som de säger, den som spar han har.

Nu ska jag få i mig lite middag. Mjölk och cornflakes. (Kommentarer överflödiga). Snart ska jag se partiledardebatten. Jag vet, jag är lite störd, men jag älskar partiledardebatter, trots att jag avskyr när folk inte svarar på frågor, eller pratar i mun på varandra. Synd bara att vi inte har popcorn hemma.
.

Reseberättelse, del 2: Underbara Italien!

I förra reseinlägget berättade jag om vår första natt i Italien. En upplevelse som jag fortfarande känner stort behov av att prata om! Skräcken, våndan, ångesten ... Som i slutänden blev så fantastiskt häftig. (Klicka här för del 1.)

Efter en torftig frukost och en makalöst vacker linbanefärd ner för berget stod vi återigen på fast mark. Den känslan! Herregud. Jag blev helt lealös. Skulle inte vilja åka linbanan upp igen, men var i efterhand glad över upplevelsen. Att vi kom dit nästan mitt i natten, i åskoväder och hällregn, inte hade någon aning om vad som väntade oss förstärkte intrycket än mer!

Vi bilade genom Ligurien och även en sväng in i Toscana. Någonstans på vägen svängde vi in i utkanten av Milano för att besöka ett shoppingcenter. Waste of time. Inte såg vi något vackert av staden heller. Men men. Det var lite oväder på vägen. När vi - äntligen - närmade oss havet sprack himlen upp och vi såg lite antydan till sol. Vågorna i Levanto gick höga och sonen ville såklart bada! Vi andra var mest sugna på att komma till huset och med löfte om att bada first thing tomorrow, oavsett väder, gick även sonen med på att sätta sig i bilen igen.

Uppe på berget, ca 150 meter från vårt hus låg La Giulia. En helt suverän restaurang med världens godaste pizzor. Och ett väldigt gott rödvin från lokala producenter. Och med fantastisk utsikt över Levanto. Kvinnan som på sin vespa guidade oss till lägenheten tipsade oss om restaurangen. "The best pizzeria in Liguria." Mm, tänkte vi och log artigt. Men oj vad rätt hon hade! (Inte för att vi testade så många, men ändå!)

Lägenheten vi hyrde hade vi hittat på nätet bara ett par veckor tidigare. Enligt bilderna i annonsen såg den sådär ut ... men vi blev positivt överraskade! Balkongen var inte jättestor men ganska lång (vilket är huvudsaken eftersom vi ändå satt vända mot havet). Den funkade finfint att sitta och dricka kaffe på. Och vin. Och njuta av utsikten:

Själva huset, i vilket vi disponerade övervåningen och den lilla inredda vinden, bestod av tre sovrum, tre badrum, ett stort vardagsrum och kök med diskmaskin samt en pytteliten tvättstuga med tvättmaskin.

 Från huset hade vi underbar utsikt över Medelhavet. Vi bodde högt uppe på berget mellan Levanto och Bonassola. Till Levanto och den lite större stranden, med de stora vågorna, tog det drygt en halvtimme att promenera. Till Bonassola, med den lite mindre viken men med betydligt klarare vatten tog det ca tjugo minuter.

Mellan Bonassola och Levanto kunde man promenera genom en gammal tågtunnel, kombinerad gång- och cykelbana. Härligt sval och lite fuktigt, men utan äckliga insekter. 

I nästa del kommer jag berätta om utflykten till Manarola, Cinque Terre. Mest bilder faktiskt eftersom
de talar bra för sig själva.
.

Lycklig!

Jag har börjat sjunga i kör! Första gången ikväll. Jag skulle prova på. Jag behövde ca tio minuter sen var jag fast. Nu längtar jag till nästa gång. Och så längtar jag tills jag kan låtarna. Himla irriterande att inte kunna sjunga ut ordentligt!

Känslan i kroppen är lika härlig som efter ett rejält träningspass. Minus tröttheten i musklerna då.
.

Fredagstorsdag!

Tackade nej till att jobba även i morgon. Har en grej inbokad, samt behöver vila upp mig, känner mig enormt sliten efter tre dagars arbete.

Men tre dagar på ny avdelning med 12 barn, som alla är nya för mig, två inskolande föräldrar och så all personal. Det blir en del att tänka på. Inte minst alla föräldrar som kommer och hämtar. Det är trevligt om man är käck och trevlig och ger ett bra första intryck.

Är nu helt slut. Men ikväll ska jag testa att sjunga i kör, det ska bli kul!
.

Tjost

Att börja klockan nio passar mig perfekt. Att ha två minuters cykelväg till jobbet passar mig också.

Det som passar mindre bra är väl jag.

Småbarn är  … hur goa som helst, när de inte sprutlackerar omgivningen med sina baciller. Har bara blivit nerskvätt en gång idag. På handen, efter att vi ätit klart, så det var lugnt. (Men det kommer väl komma betydligt värre saker i vinter. *dör lite grann*)

Hur som helst. Första dagen, då är det väl fullt acceptabelt att blanda ihop barn, namn och kläder och förvånat komma på att javisst ja, man måste tvätta barnens händer med tvål och vatten - inte förvänta sig att det ska bli gjort bara för att man säger till dem.

Är helt slut nu. Så jobbigt att försöka komma ihåg vilket barn som är vilket. Hålla koll så att inget barn springer iväg eller kryper upp och ställer sig i en barnvagn, eller på en stol eller  … och så vidare.

Det blir bra. Behöver bara ett par dagar för att komma in i det. Tror jag. Och jag kan inte klandra personalen för att de inte hela tiden talar om för mig vad jag ska göra, eller hur jag ska göra det. Vi hade en vikarie där idag. Första jobbet som vikarie dessutom, och jag tog för givet att hon visste vad tidig, mellan och sen var. Bara sådär. Lätt hänt.

Nu vila.
.

Ny energi - nya tvivel!

Tre chokladbollar och en kopp kaffe. Finfin lunch. Jodå, sockerstoppet går jättebra. Har inte slickat i mig pärlsockret på tallriken!

Skrivandet. *djup suck* Detta evighetsgöra. Som jag ibland älskar över allt annat. Ibland hatar över allt annat. Nu överdrev jag, men det förstod ni säkert.

Naturligtvis ska jag försöka göra mitt bästa i skrivandet. Mina potentiella läsare har rätt att kräva det. Och jag skulle inte känna mig tillfreds om jag bara hafsade ihop något för att bli klar.

Så jag fortsätter kämpa och våndas.

Det som stör mig allra mest är att jag VET att texten kan bli mycket bättre, men att JAG inte klarar av att prestera bättre än så här just nu. Jag behöver skriva ett par, tre manus till innan jag är i närheten av att kunna med att skicka till förlag (i alla fall med hedern i behåll).

Å andra sidan. Det känns bra att jag vet att jag har potential. Det känns hoppfullt på något vis.
.

Kämpar på

Det ska vara svårt annars gör man fel.


Har svårt att förlika mig med tanken på att trycka upp en halvdan bok. Jag vill att saker jag gör ska vara bra. I det här fallet välskriven.

Men, jag vill verkligen inte lägga mer onödig energi och tid på den här storyn. Vill avsluta och gå vidare.

Blandade känslor alltså. Men jag har bestämt mig, den ska bli klar. Men inte fullt lika välskriven som jag önskar, tyvärr.
.

Måndag, ledig måndag

Vaknade vid halv sju av att det åskade. Det har åskat hela natten, enligt maken. Igår hade vi ett riktigt mäktigt väder. Molnen var stora, bulliga och fantastiskt vackra - både orange och rosa-lila. Och stora blixtar.

Jag har sovit som en stock. Somnade på spikmattan - the best kind of insomning.

Nu är jag igång med redigeringen och det går sådär … tycker verkligen inte om texten just nu. Den känns … rörig, omotiverad och tråkig.

Börja om på nästa, säger maken. Han vet att jag längtar efter att börja på nästa manus. Men jag vet inte. Då hamnar det här i byrålådan och blir liggandes. (Och ja, jag vet, alla författare har mängder med ofärdiga manus i lådan, det hör till och ska vara så.) Jag vill bli klar! Jag har lovat mig själv att det ska bli en färdig bok …
.

Mitt skrivande ...

Snart, mycket snart (ca 11 ord) är mitt manus under 60'-strecket.

Jag har ingen aning om jag gör rätt eller inte, men jag raderar allt som jag inte orkar skriva om, eller förklara.

Det får bära eller brista. Jag tänker se till att jag blir klar så fort som möjligt. Ju förr den blir klar desto tidigare kan jag börja på nästa.

Hoppas bara att alla vänner och bekanta som vill köpa boken inte blir besvikna. Men man har väl inte jättehöga krav på en nybörjarroman? Väl?
.

Lite skrivarfunderingar

Har i några dagar funderat på om jag ska ta och ändra namn på någon eller några av mina karaktärer. En testläsare gjorde mig uppmärksam på att många av dem börjar på samma bokstav. 

Kan bli rörigt när man läser. En person har jag redan ändrat namn på, men måste ändra igen då jag valde ett som inte alls ligger bra på tungan.

Ett par andra personer har plockats bort helt. (Avskyr själv när det vimlar av namn i en bok och man måste gå tillbaka för att få grepp om vem som är vem.)

Berättade jag att jag under en och samma dag tog bort 10 000 ord ur min text? Och att det känns bra?! Nu är den nere på 60 000 och då är jag säkert inte färdig med allt bortplockande. Inte heller med allt skrivande som måste läggas till. (Inget jobbigt måste i det här fallet, dock. Slutet är medvetet oskrivet.)

Det ska jag fundera på idag, och sedan ägna mig åt. Redigera. Och så ska jag tvätta och plantera om en rosenpelargon som börjar må dåligt. 

.

Torsdagen knallar på

Började dagen med skön promenad (drygt 8' steg) med trevligt sällskap. En tjej som precis som jag fick nog och sa upp sig från sin fasta tjänst och började vikariera inom barnomsorgen. Nu har hon tagit steget att börja plugga medan jag kämpar på med mitt skrivande. Är inte riktigt klar med vikarierandet än. Har ev. ny arbetsgivare på gång - vilket jag hoppas väldigt mycket! (Tror att det kommer att bli super.)

Och just i skrivande stund ringer en förskolechef och vill träffa mig, hon har fått mitt namn och nummer av en annan förskolechef! Shit vad roligt att plötsligt vara lite eftertraktad!

Om en timme ska jag vara där och träffa henne. Det rör sig i så fall om tre dagar i veckan. Ca 60%. Så himla lagom att jag blir helt till mig, och arbetsdagen börjar klockan nio alla tre dagarna! Hurra!

Återstår att se om jag börjar redan nästa vecka eller om jag tar en vecka ledigt. Skulle behöva komma ikapp med tvätt, avkoppling och skrivandet.
.

En rätt så ovanligt bra dag

När jag vaknade i morse hoppades jag intensivt att klockan inte skulle vara mer än fyra. Jag behövde få somna om. Den var halv sex och tio minuter kvar tills alarmet skulle ringa. Jag låg kvar tills det ringde …

Fem i sju var jag på jobbet.

Dagen var lugn. Vid lunch kom huvudvärken. Trötthet blandat med förväntan ... När jag slutade cyklade jag ner till förskolan där jag skulle träffa chefen för ett samtal. Hon var precis lika trevlig i verkligheten som hon lät på telefon. Det kan nog blir bra.

Först ska jag beställa utdrag ur belastningsregistret, sen ska vi ses igen och så ska jag få provjobba för att se om jag trivs där. Vet redan att jag trivs där! Åtminstone känns det så himla trivsamt.

Nu ska jag äta och sen ska jag slappa i soffan. Tyvärr måste jag se Idol ikväll för sonens innebandytränare kanske är med.
.

Hoppla!

Vet inte om någon minns att jag i fredags skrev att jag nästan blivit headhuntad? I morgon blir det en fortsättning. Håll tummarna för att mötet (anställningsintervjun?) går bra. Hon lät i alla fall väldigt trevlig i telefon och det känns väldigt hoppfullt!
.

Och veckan har bara börjat

Ingen huvudvärk men så himla trött nu.

Det var trevligt att återse gamla kollegor idag. Och de flesta av barnen kände jag igen också.


Har lagat omelett och skurat golv. Nu ska jag försöka orka ta mig upp ur soffan och torka fötterna. Har suttit med fötterna i fotbad i snart en timme. Vattnet är kallt och jag måste snart lägga mig och sova. Efter dagens alla snoriga (usch) näsor måste jag ta hand om mig lite extra.
.

Inte som jag tänkt mig, men som jag anade

De ringde tio över sju och ville att jag skulle jobba. Jag kunde inte med att säga nej, även om jag hade tänkt göra saker idag. Redigera, städa (skura ett kladdigt köks- och vardagsrumsgolv, tvätta ...)

Tyvärr ska jag vikariera för en av de trevligaste personer jag jobbat tillsammans med … hade varit väldigt roligt att få jobba tillsammans med henne. Men men, jag vill gärna ställa upp och så vill jag - förstås - ha pengarna. Inte bara vill, förresten, behöver.

Igår raderade jag tio tusen ord från mitt manus. Bara sådär. Tjoff. Var väldigt sugen på att fortsätta redigera idag, men det blir jobb istället. Ser det som att jag vilar armen. Det blir bra.

Återkommer kanske ikväll,  om jag orkar.
.

God morgon!

Efter några hemska dagar känns det idag riktigt bra. Jag vaknade med en positiv känsla i kroppen, för första gången på en dryg vecka. Vet inte varför. Kanske är det högst tillfälligt - kanske en lucka i det mer eller mindre permanenta pms-träsket - eller så är det faktiskt så att det börjar vända sakta men säkert.

Efter många dagar av hemsk huvudvärk, som vissa dagar varat ända från morgonen och andra dagar kommit smygande runt lunch, så bestämde jag mig igår för att jag ska köra någon form av detox*. Dricka nyttiga juicer, äta frukt, grönsaker och annat nyttigt. Jag måste sluta med godis (som det blivit löjligt stora mängder av den här sommaren) och vetemjöl igen.

Maken tycker att jag ska sluta med all spannmål som innehåller gluten, men jag tror att grovt knäckebröd i lagom mängd är bra för min mage. Jag tror inte heller att det är gluten jag mår dåligt av, utan vetet. I små mängder går det bra, men små mängder övergår ofta i stora mängder (och jag älskar kanelbullar, nybakt bröd, rostat bröd, småkakor, storkakor osv).

När det kommer till godis är det ingen hejd på hur mycket jag kan sätta i mig. Det är som att öppna en fördämning. Ödesdigert. (Igår tryckte jag i mig tre hg på kort tid. Hej kaninhjärta. Vad gör jag mot mig själv?! Inte bra.)

Så, snart kommer jag göra en förändring igen. Det blir noll pasta, mjukt bröd och kakor. Det blir noll godis och choklad (gråter lite här - choklad!). Vill bara inte drabbas av Den Stora Huvudvärken som alltid följer när kroppen renas!

* jag kör min egen variant, köper inget kit med juicer eller så. Kaffe kommer jag inte heller att sluta med, men jag ska sluta med eftermiddagskaffet.
.