Lite pinsam också!

Jag kan lika gärna fortsätta på det här spåret idag, det finns inte en chans att jag kan lura i någon att jag är duglig idag.

När jag småsprang till bussen från jobbet i eftermiddags högg det helt plötsligt till i ena hälen och som en reflex böjer sig mitt knä väldigt mycket, faktiskt så jag trodde att jag skulle ramla! Men det gjorde jag inte, som tur var! Men det var folk runtomkring och jag insåg ju rätt snabbt att jag förmodligen såg ganska rolig ut! Så vad gör jag? Jo, jag började skratta! Och jag kunde inte sluta! Det var väl inte så att jag skrattade så det ekade mellan huset (herregud liiite självbehärskning har jag väl) men tillräckligt högt för att känna mig väldigt pinsam. Fast äsch! Jag fick bjuda på det.

Hade jag sett någon annan göra samma sak som jag gjorde då hade jag skrattat åt den personen!

Så. Nu ska jag inte skriva något mer ikväll. Inte förrän jag har något bra att komma med. Sådetså. (kan bli aldrig)