Jag försöker varva ner och ta det lugn. Försöker andas med magen, djupa lugna andetag. Hur kunde jag låta mig själv gå så här långt den här gången? Varför märkte jag inte att mitt tempo var löjligt uppskruvat? Nu, när jag inte har något tålamod alls, ingen ljudkänslighet (nej, det där blev nog fel... *tomibollen* jag är extremt ljudkänslig just nu alltså), jag pratar fort, jag går fort, jag gör flera saker på samma gång och allt gör jag fort. Fort och fel. *minns gårdagen med en rysning*
Nu är barnen och jag hemma och vi har fikat lite, barnen fikar fortfarande med pepparkakor och kristyr på tub, de är djupt koncentrerade tror jag - de är väldigt tysta, och jag har tänt stearinljus. Det är nästan lite julstämning hemma!
(Här var det tänkt att det skulle komma en bild, på mysköket, men det bidde ingen bra)
Shiiiit vad skönt med fredagkväll. Jag känner mig just nu ganska tillfreds och rätt så lugn. För alla medtrafikanter kan jag låta hälsa att jag är ganska lugn och sansad när jag kör, även om jag högst tillfälligtvis råkade förväxla blinkersen med vindrutetorkaren...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar