måndag 16 november 2009

Värsta vurpan, nästan...

Sprang till bussen i morse. Verkligen toksprang, med öppen kappa och öppen väska - hade inte hunnit knäppa och stänga, och med vantarna i ena handen. Jag var sen, såklart. Som vanligt.

Vi har en skog att springa igenom på väg till bussen, om jag inte ska ta en annan busshållplats, men då behöver jag vara ute i lite godare tid, och det är jag sällan. Aldrig.

I den här skogen sluttar det nerför i några grader (här önskar jag att jag kunde beskriva lutningen men det kan jag inte) och idag var det inte bara mörkt utan även halt. Väldigt halt. Lerigt alltså. Och jag slant. Herregud vad jag slant, högerbenet for upp i säkert 100 graders vinkel och jag var sååå nära att falla baklänges!

Men något, tackochlov, gjorde att jag inte föll! Jag hade varit sådär snygg och ren om jag hade fallit. Dessutom hade min armbåge fått sig en för kraftig smäll om jag hade varit tvungen att ta emot med händerna.

Ibland har man tur. Tack ödet eller vad det nu kan ha varit som var på min sida!

Om jag hann till bussen? Jajamen. Jag hade till och med normal andhämtning när jag steg på den. Cool var ordet!

5 kommentarer:

  1. Vilken tur du hade!! Det är inte bra det där stressandet till jobbet, varje morgon:).
    Må så gott!

    SvaraRadera
  2. Cool var verkligen ordet, sa Bull!
    Tur att du inte ramlade, kunde gått illa ju.... Fortsatt bra vecka önskar jag dig!

    SvaraRadera
  3. Benet upp i 100 graders vinkel utan att du drattade på backen? Jag är imponerad!

    SvaraRadera
  4. Kliv upp fem minuter tidigare så att du inte stressar ihjäl dig på kuppen

    SvaraRadera
  5. Messan: Jag hade verkligen tur! Knappt jag fattar själv hur jag återfick balansen! Och nä, det är inte bra att stressa....

    Cina: Eller hur! Fortsatt bra vecka till dig med!

    Nilla: Jag är själv imponerad! Andra knät fick sig en liten knyck, men ingen fara tror jag... Jag fattar inte, som sagt, hur jag lyckades hålla mig på benen! (När jag tänker efter så var det kanske bara lite drygt 90 grader, men just där och då kändes det som 200 grader)

    Mita: Jag har försökt. Men går jag upp tidigare får jag för mig att jag har maaassor av extra tid och blir ännu senare...

    SvaraRadera