Jag var ute och sprang en sväng förut, mötte två älgar i skogen och som tur var satte de av åt motsatt håll - ifrån mig! Ståtliga djur alltså! Det kändes lite halvjobbigt och halvtrist att springa idag, men nu efteråt känns det helt underbart! Helt helt underbart! Jag känner mig såå nöjd med med mig själv!
Nu kommer mat och vin att smaka extra gott! Och herregud vad jag är hungrig, varför tar kocken så god tid på sig? Hur svårt kan det vara att fixa till lite god mat?! Va? Baaah! Jag kanske ska ta över och fixa matlagningen? Jag är ju så bra i köket menar jag...
Seriöst, jag höll på att trilla av stolen för en timma sen då min man sa "jag ska börja med maten". WHAt!! utbrast jag. Alltså, det har ALDRIG hänt. Men..jag var där och brydde mig lite, han är kanske inte en tiopoängare i köket...han tror att det går lika snabbt att göra potatis i ugnen som att steka tunna köttbitar. Men det var ju kul att han liksom kikade förbi in i köket :)
SvaraRaderaMalla: Uppmuntra honom allt du kan! Beröm maten, även om den inte är så himla god. Annars kommer han tappa allt vad intresse för matlagning heter... Fråga mig, JAG vet. Min man har sagt mer än en gång till mig: Älskling, det här var väl inte det bästa du gjort?!
SvaraRaderaJag lovar, det är ingen boost för självförtroendet!
Gud så bra att vara gift med en kock! Fast jag skulle iofs bli väldigt otålig om jag var tvungen att sitta och vänta på maten...vill gärna huga in själv liksom...
SvaraRaderaNilla: Jag väntar så gärna! Jag bloggar hellre! Och kanske sippar på ett glas rött under tiden...
SvaraRaderaMen satan i gatan vad du är ute och ränner, kvinna! :-) Jag är så impad över hur ofta du kommer ut med joggingskorna på! En man som lagar maten, vilken dröm! HA en underbar kväll!
SvaraRadera