Kanske inte så dumt ändå

Jag har fått hem mina barn och två av dem har kommit iväg till scouterna också! Hoppas de har kommit fram till scouterna bara... och inte blivit bortrövade på vägen. Hemska tanke. Men jag får hoppas att det går bra. De är ju två. På varsin sparkcykel. Varav den ene har lite svårt att koncentrera sig ibland (ofta), det ska tittas åt olika håll; man kan ju träffa på någon man känner! Den andra, hon är mer lugn och sansad och lite mer... att lita på.

Mat fick de innan de gav sig iväg också. Korgryta gjord på chorizo och paprika (lite halvskrumpen tyvärr - vad är det med oss och grönsaker???), tomatsås (som denna gång inte skakades inför öppen kyldörr - bra där!) och matlagningsgrädde. Och lite kryddor, salt och peppar. Till grytan blev det quinoa. (Vill lägga till för att annars kanske någon tror att det bara var korvgryta och inget mer...)

Något gick dock snett. Eller så är mina smaklökar inte riktigt i sin ordning ännu. För det smakade... konstigt. Men barnen sa inget - någon tog till och med om, tror jag. Men ja... nja. Bättre lycka nästa gång! (Tror jag på det där själv eller?)

Eh. Var är den röda tråden? Vad faaan ville jag skriva om när jag började det här inlägget? Har ingen aning.

*läser rubriken för att få en clue*

Jomen kanske känner jag mig lite nöjd ändå. Med min (ringa) insats.

Men mer kommer! Jag ska förhöra stortjejen på engelska glosor och så ska jag vika tvätt! Jo jag ska. Jo jag ska. Jo jag ska. *intalar*

Och så ska jag ta det lugnt. Jag vill verkligen bli frisk nu! För jag kan inte fortsätta stoppa i mig onyttigheter varje dag. Jag kommer svälla till dubbel storlek.