Trött trött trött...

Jag känner mig väldigt tjatig för jag har väl inte bloggat om så mycket annat på sistone än hur trött jag är.

Men jag är väldigt trött. Det sliter inombords. Dessutom har jag haft en dust med min otroligt, otroligt, otroligt envise son. Inget allvarligt, och det var inte i närheten av våra duster för ett år sen. Men ändå jobbigt. Självklara saker som att säga förlåt om man råkar stöta till eller trampa på ett syskon. GAAAAAAH!!!! Helvete! Ingen jättegrej. Förutom att jag bara måste vinna. Till varje pris. Samtidigt som jag vill ta ungen och ruska om honom så känner jag beundran - han står verkligen på sig! På gott och ont... Men jäklar vilken envishet det bor i den ungen. Och ni ska se hur han ser ut när han är arg!? Världens sötaste! Jag skulle kunna äta upp honom. Skitunge.

Jaja, som sagt, ingen stor grej! Han är för det mesta bra på att säga förlåt, eller nej, det är han inte. Det är oftast någon annans fel. Även när det är hans fel. Men jag antar att jag får fortsätta tjata och tjata och tjata. Till slut lär han sig.

Nu ska jag gå och lägga mig och sova. Och herregud vad skönt det ska bli!